Nu håller vi tummarna!

Hösten rullar på i svindlande fart och det händer saker hela tiden, men trots det så tycker jag inte det känns som jag får något gjort…

Vi har i alla fall hunnit med en härlig sväng till Kalmar och Öland. Först en promenad med hundarna

sedan ett besök i Bläsinge. Raya insåg försent att stolen hon hittade att sitta på stod alldeles för långt från  fikabordet :-D

På hemvägen sken faktiskt solen en stund.

Här är anledningen till besöket hos Atelje Nyfiken i Bläsinge. Så fort jag såg detta skåp i originalutförande innan Anja börjat med det så sa jag till Jerker att lite beroende på vad hon gör med det där så vill jag ha det. Det visade sig såklart att hon gjorde det helt perfekt för platsen jag tänkte ha det på. Så nu står det här och innehåller alla mina garner (:yes:).

Men det som stökat mest i höst är nog jag och hundarna. Jag fick glaskroppsavlossning i mitt högra öga och det gjorde att det blev ett hål på näthinnan som jag varit in och lagat. Det känns annorlunda och lite ”stökigt” i det ögat så  jag tar, på inrådan av ögonläkaren, det fortfarande lite lugnt. Så nu håller vi tummarna för att det inte ska bli värre så näthinnan lossnar.

Den andra sak vi håller tummarna för är att Raya (Dixietown Alptoppens Ros) kan få må lite bättre.
Hon går ju på kortison varannan dag för sin autoimmuna muskelinflammation och kortisonet verkar hittills hålla inflammationen i schack. Men trots det började Raya i somras att halta/gå orent och hon ville inte riktigt vara med. Vi provade Librela-sprutor (totalt tre gånger) men tyvärr ingen förbättring. Så vi fortsatte utreda henne och nu har vi röntgat ryggen och efter att vår veterinär konsulterat neurologen i Kalmar (en av Sveriges bästa) så fick Raya diagnosen begynnande diskbråck mellan ländkota 5 och 6 samt en defekt mellan ländkota 7 och första korskotan. Gissningen blev att det är nerver som hamnar i kläm där mellan varven så det är därför hon får ont. Det är ju inget att göra något åt men man kan prova att smärtlindra så nu får hon gabapentin varannan dag, den dag hon inte får kortison, och peppar, peppar så verkar det än så länge hjälpa (:good:)

Senast vi var på klubben så hade hon till och med dragkamp med sin dotter!

Så hjälp oss nu att hålla tummarna så hon får må så bra hon kan ett antal år till!

Avslutar med två ”skogsbilder”. Jag äskar skogen (om man bortser från alla äckliga ”älgflugor” som härjar just nu) och det gör resten av familjen också.

Turan (Triporas Turandot)

Embla (Hopway Shooting Star)