Nosfunderingar

När det är snö kan man verkligen studera hur en hund reagerar på de viltspår som finns i skogen. Jag diskuterade detta med en vän härom veckan och det är verkligen olika både mellan raser och mellan individer. När jag tänker tillbaka på Era (vår bordercollie) eller på pumisarna så följde dom gärna viltspåren med nosen så länge dom kunde, eller fick. Med whipparna är det annorlunda då dom ju har ett annat sätt att leta/jaga på. Den som är mest tydlig i ett annat beteende än våra tidigare hundar är Turan, hon upptäcker spåret, följer det en kort bit med nosen sen ställer hon sig ofta på två ben och spanar runt. ser hon inget då så springer hon vidare och bryr sig inte om just det spåret mer.
Hur gör era hundar, och är dom ”typiska” för sin ras?

Ett annat sätt att använda nosen på är att leta efter eukalyptus, men där märks det att det är ett mer inlärt beteende  och inte så stor skillnad mellan raser. Däremot skiljer det betydligt mer mellan individer tycker jag, hur dom letar och hur man kan få upp ett bra engagemang för att leta.

Luna som jag har gått kurs med och som hållit på med detta längst har ett mer aktivt letabeteende men har fortfarande svårt med fokuset och att markera. Markeringarna har vi jobbat mycket med och man märker att det är hennes fokusförmåga som brister, men det har blivit bättre ju mer samtränade vi blivit. Jag lär mig ju även att läsa av henne bättre och bättre i markeringssituationen.

Raya är den som har svårast för att både leta och markera då hennes grundinställning till allt är att ”nu har jag gjort nått ge mig godis eller lek”. Att hon sen kanske bara sniffat lite på en sak hör inte dit enligt henne (:crazy:) . Men med lite extra träning börjar även hon fatta att man faktiskt måste vara ganska tydlig för att den där matten ska fatta nått  :-D . Fast jag tror aldrig hon kommer att bli någon lysande nw-stjärna, vi håller det på en nivå som vi båda tycker är kul.

Turan, hon som har tränat detta minst är ändå den som är bäst på markeringarna. Själva letandet och uthålligheten jobbar vi på och det går framåt och hon verkar tycka det är roligt.

Sen märker man ju hur situationsbundet och platsbundet all träning blir. Alla tre har helt klart koll på att det är något man ska leta efter när matte gör vissa saker i ”träningsrummet”. Nu är det verkligen dags att jag tar mig samman och tränar detta regelbundet på någon annan plats också. Det är bara så enkelt att träna i träningsrummet då vi kan stänga av dit in och det är svårt i resten av huset, en nackdelen med öppen planlösning (:blum:) .