Börjar med tråkigheter och slutar med tråkigheter, ja 2019 har verkligen varit ett år med ”höga berg och djupa dalar”.

 Året startade med en del tråkigheter där det allra värsta var förlusten av vår älskade Impe.

Som tur var så vände det och den 17 april födde Raya sin och Kennel Triporas andra kull (Dixietown Alptoppens Ros – Springeldens Mandelkubb), fem fantastiska valpar.

De efterföljande åtta veckorna var helt underbara, jobbiga men så värda allt då det inte finns mycket som slår känslan att få följa en valpkulls färd från nyfödda till flyttfärdiga. Ja även att få följa deras resa ihop med sina ägare från valp till kommande vuxna hundar är en lyx som jag har njutit av sedan dom flyttade hemifrån.

Ett extra stort glädjeämne detta år har såklart varit att vi behöll en av valparna och har nu en liten dotter till Raya och Mandel här hemma. Turan, Triporas Turandot, har förgyllt våra dagar sedan hon kom till världen och smält bra in i flocken.

Hon och jag har börjat träna lite smått,både lydnad och spår och framför allt spårandet går jättebra, hon verkar gilla att spåra lika mycket som jag vilket såklart gör det extra roligt.

När det gäller lure coursing så har det inte blivit så många tävlingar för oss i år. Luna gladde oss i början på året när hon och husse var iväg till Bråviken och hon sprang så bra att hon placerade sig på den övre halvan (och poäng som räckte) så nu får hon ställas i bruksklass på utställning!

För Rayas del så har en ljumsk/bäckenskada från 2018 spökat och vi har varit hos naprapat och trodde vi fått ordning på den. Men efter sista provet för året, där hon i och för sig bara fick springa testlopp och som stödhund då vi missade anmälan så var det något som inte stämde. Vi röntgade henne och det visade sig att hon har en liten, liten ”förändring” i själva korsbenet. Man kan inte säga om det är något hon alltid har haft eller om det är sviter efter att hon blev påsprungen då i början på 2018. Den skadan upptäckte vi ju tyvärr inte förrän efter att hon sprungit ett lc-prov vilket nog inte alls var bra….

Vi bestämde att försöka köra en rejäl rehab på henne under vintern, tyvärr blev det genast ett avbräck då hon fick in något vasst i en trampdyna. Vår duktiga veterinär lyckades få ut det utan att skära för mycket i trampdyna så det läker fint! Så nu är det dags att återigen göra upp en rehabplan för henne, tyvärr mår ju inte jag heller så bra så även jag måste köra rehab nu för att orka.

Roligare avslut på året hade man ju kunnat få men nu kämpar vi på och ser fram emot att få ordning på både Raya och mig, det får ta den tid det tar då det allra viktigaste är att vi båda håller över tid.

Däremot ser vi fram emot att se Turan (och hennes syskon) växa till sig och komma igång med både det ena och det andra under 2020. Vi har även ett BPH inplanerat för alla valparna när dom fyllt ett år, ja Solo hinner ju bli lite äldre men det ska bli så roligt och intressant att förhoppningsvis få se alla samtidigt.

Vi önskar alla en lugn avslutning på 2019 och ett riktigt gott 2020!