web analytics

Funderingar om framtiden

Det är lite tufft när det på Facebook hela tiden dyker upp fina minnesbilder på Hojt, ja även på Király kommer det fina bilder. Jag saknar verkligen mina krull så enormt mycket även om jag vet att jag har gjort helt rätt när det gäller dom båda :heart:

Tur vi har våra tre whippar som livar upp vårt liv. Att gå en runda på öppna ytor och låta dom springa är något jag njuter av lika mycket som dom gör.

160224_alla

Många tankar om framtiden far runt i mitt huvud nu… Självklart kommer det att komma en ny liten träningskamrat till mig så småningom, vet dock inte när ännu. Så under tiden tar jag ut min träningslust på Luna men även lilla Raya får hänga med på ett hörn. Ingen av dom har något emot det, bara det inte blir för långa pass – helst inte över 5 min ;-)

Sen jobbar jag ju på med att bli bra i min axel, just nu har jag kört igång mer träning på plats hos sjukgymnasten och hoppas att det ska leda till att jag snart blir helt bra. Målet är att vara så återställd det går till början på juni, då är det ett år sedan min operation och dom sa att med den komplikationen jag fick så skulle det ta minst ett år så då kör jag på det! Kommer dock inte återuppta hundmassageverksamheten förrän jag vet hur det kommer att gå med axeln, så tidigast i april-maj räknar jag med att ta ett beslut om den.

160224

Det finns också andra funderingar på saker att göra i framtiden. Hade i och för sig inte tänkt tänka dom tankarna än på några år men fick en påstötning om det så vi får väl se hur det blir. Kanske, kanske kommer Hundkänslan att ”bredda” sitt verksamhetsområde till hösten…. Återkommer med information längre fram i så fall :-)

Fruktansvärt jobbigt och overkligt…

160209_hojt1

Den 9 februari 2016 kommer jag alltid att komma ihåg som en fruktansvärd dag men även som en rolig och sorgsen dag.

Att Hojt inte har mått bra har ju märkts tydligare och tydligare så i går morse bestämde jag mig äntligen för att ringa och prata med hans veterinär igen och höra om han trodde samma sak som vi. Jag hade sån tur att det var veterinären som svarade, måste ha varit ödet, så det gick förvånansvärt lätt att prata om det. Vi har ju detaljstuderat Hojt under några veckor och det har visat sig att han har små, små anfall som vi misstänkte var epilepsi och när jag beskrev dom för veterinären så fick vi vår misstanke bekräftad…

Visst finns det mediciner och alternativa metoder som lindrar dessa anfall men de flesta hundar får ju ändå anfall även om det är betydligt mer sällan. Så för oss är det inte ett alternativ att medicinera en så allvarlig sjukdom och med tanke på hur dåligt Hojt mår mellan varven så var beslutet lätt att ta och vi fick en tid redan på kvällen.

Kunde inte sitta hemma och bara vänta hela dagen, och då Jerker var förkyld och var hemma så tog jag Hojt med mig och åkte ut i skogen. Vi åkte till bokskogen som Hojt gillar skarpt då han älskar att spåra på svårare underlag. Jag lade ett spår åt honom och medan det låg till sig så gick vi en härlig runda, och just under den stunden tittade solen fram och det var riktigt härligt väder.

Han blev jätteglad när han fick spåra och han löste det riktigt bra trots att jag gjort det lite extra svårt.

160209_hojt2

160209_hojt3

Och som avslutning var det lek med ’handväskan’ som vanligt.

160209_hojt4

Jerker åkte självklart med på kvällen och jag är så glad att jag valde att åka just till Vesslarp och ta bort Hojt då dom dels känner oss och dels har en fantastisk känsla och empati. Att jag sen har stort förtroende och verkligen kan prata med veterinären gör ju det hela ännu bättre.

Det var såklart fruktansvärt jobbigt och sorgligt men samtidigt skönt på ett sätt att Hojt nu fick lugn och ro och slapp må dåligt längre. Nu får han förenas med sin älskade syster Hajja, sin pappa, mamma och farfar. På ett sätt så kändes det som jag övergav honom när jag gick men med tanke på hur lugnt och fint han låg där så insåg jag att jag bara hade varit egoistisk om jag inte hade gjort detta, det här var helt klart det enda rätta för Hojt.

Men oj vad jag kommer att sakna min fina, underbara Akinnaz Herceg Hojt, dom trippande stegen när han följde mig vart jag än gick, den varma känslan när han kurade ihop sig bredvid mig, den glädje han visade när han fick använda sin näsa i olika sammanhang :heart: :heart: :heart:

Som ni säkert förstår så är detta jättejobbigt så jag ber alla som träffar mig att INTE tar upp ämnet!

 

Tidsfördriv…

Jag kan inte påstå att livet leker just nu (:no:) Ingen större förändring med Hojt, lite fjun börjar komma på ställen där han är helt kal men å andra sidan är det fler ställen som börjar bli tunnhåriga. Och jag upplever att det varierar väldigt med hur han mår, antingen sover han väldigt mycket och när han är vaken så är han grinig och slickar sig eller smackar eller också så verkar han pigg och glad. Tyvärr är den sista delen inte så långvarig som jag skulle vilja…

160129_hojt

Själv har jag fått värre ont i knäna än vad jag haft på väldigt länge så sist jag var hos sjukgymnasten fick jag ett rehabprogram för artrosknän och hoppas att det kommer att hjälpa!

Så just nu är det mest Luna som får träna även om Hojt från och med i går ska få ett kort pass om dag så jag får se om det blir någon skillnad på honom.

Alla fyra får dock korta pass på ballansbollen
Impe är den som har svårast för den då han är ganska instabil i sina bakben, med desto nyttigare för honom (:yes:)

160129_impe

Luna är duktig och med henne kör jag lite snurra och sitt-ligg m.m.

160129_luna1 160129_luna2

Raya har väldigt svårt för att vänta på sin tur  (:crazy:)

160129_raya1

Hon får såklart bara några sekunder på bollen men gillar den så det kommer nog att bli bra träning för henne också när hon är färdigvuxen (:yes:)

160129_raya2