web analytics

Kategori: Vardagen

Tänk att det har gått ett helt år!

Ja det känns helt klart lite konstigt och ovant att när valpen fyller 1 år har hon faktiskt varit här ett helt år, normalt är den ju 8 veckor när man får hem den och kan börja lära känna den ordentligt. Turan däremot har ju verkligen bott här sedan hon föddes och det är både en konstig och en underbar känsla :heart:

Hon var ju lite sen och föddes några timmar efter sina syskon men det har hon tagit igen nu :-D .

Här är dom helt nyfödda :inlove:

 

Här är dom nästan 8 veckor och tillsammans med Turans numera bästa vän Oops (:kiss:) och på bilden här inunder är hon 1 år, den är från förra helgen:

Ja nu är hon alltså ett år och börjar bli färdig i kroppen vilket har inneburit att vi har startat upp lite mer fysiska aktiviteter. Senast på whippetraceträningen fick hon springa hela banan och även börja springa genom buren. Känns inte som det kommer bli några stor problem då hennes mesta reaktion var att hon blev frustrerad när luckan fram stängdes, hur skulle hon nu komma åt trasan (:wacko:) .


Vi har även börjat med lite kroppskontrollsträning här hemma. Ballansbollen och steggåendet har hon redan stiftat bekantskap med så det ska bara utvecklas och utökas successivt, det som är nytt är lite hoppteknik. Jag tror det är ett bra och roligt sätt att lära henne ha ordning på sina långa ben, hantera kroppen korrekt i fart och dessutom stärks musklerna som kontrollerar kroppen i rörelse på ett bra sätt. Nästa sak som ska introduceras så småningom är cykeln så även jag kan konditionsträna henne lite mer.

Avslutningsvis vill både jag och kennelpappan skicka ett stort, stort grattis till övriga gänget i vår fina italienska T-kull, Triporas Tiberius (Pi) – Triporas Tosca (Mikkel) – Triporas Torta di Mandorle (Tårta) – Triporas Traviata (Nanook), här sovandes efter en dag ute i trädgården :inlove:

Om att ta beslut…

Ja det här med att ta beslut är inte alltid min starka sida men ibland inser till och med jag att det behövs…

Den här veckan har ett antal beslut fattats!

I onsdags var jag med Luna till veterinären igen, hon har inte blivit bättre i sin länd så bara att fortsätta grotta i vad det kan vara. Hon ömmar och reagerar i alla stora muskelgrupper vilket inte finns någon synbar anledning till. Vi provar lite medicin, vila och strikta koppelpromenader och ska återkoppla till veterinären i veckan som kommer. Håll tummarna för att hon ska bli bra snart :heart:

Vi har dessutom i veckan fattat det tråkiga, men enda rätta beslut att inte ha någon valpkull i år (:sorry:) . Nästa år så får vi se, tiden får utvisa vad som händer då. Under tiden så njuter vi av tjejerna vi har och jag kommer fokuserar lite extra på Turan.

När det kommer till vår träning har jag bestämt mig för en variant jag tror på, inte träna längre pass utan köra några minuter i taget. Jag är ju hemma på dagarna och ska planera mitt jobbande bättre, avsätta ett par timmar på morgonen och eventuellt en eller två timmar under sen eftermiddag eller kväll åt mina distanskursare och i stället lägga in korta träningspass under dagarna med alla hundarna, utöver promenerandet alltså. Tror både min kropp och tjejerna kommer att uppskatta den nya ordningen (:yes:) .

Jag har kört den nya träningsvarianten med Turan den här veckan och det har gått jättebra och varit himla roligt!

Vårt framförgående börjar så sakteliga ta sig:

Och vi har påbörjat ”ligg under gång”. Jättesvårt att lägga sig men ligger bra kvar när hon väl lagt sig så vi ska förhoppningsvis hitta nyckeln även till detta moment (:cool:)

Idag har husse och de stora tjejerna varit på funktionärsuppdrag så Turan och jag har roat oss själva. Bland annat blev det en härlig promenad i skogen och vi sa hej till Gubben :-) .

 

Om att ändå prova!

Jag, och många med mig, säger ofta att ”det där kan jag inte” och kommer sig sen inte ens för att försöka.

Nu har jag på kort tid tagit tag i två saker som jag ansett mig inte ”kunna”, och det har varit jätteroligt (:yes:) . Det ena rör Turan och när hon själv går in i träningsrummet och ”frågar” om vi inte ska träna så känns det som vi är på rätt spår :inlove:

Jag nämnde i mitt förra inlägg att jag inte trodde att jag kunde lära in apportering på någon hund men ändå valt att prova med Turan. Vi försöker köra korta pass varje dag och det går framåt, så härlig känsla. Måste dock tänka mig för att inte köra för många repetitioner då hon då börjar fundera och blir lite osäker. Men vi har tagit flera steg framåt redan!

Jag trodde ett tag att vi skulle slippa att få mer snö den här vintern men icke då… I onsdags kom det riktigt mycket och en del ligger fortfarande kvar dessutom :-( . Tjejerna gillar det i och för sig, bara det inte är för kallt i luften.

Även om alla uppskattar att efter en sväng ute i snön få ligga i värmen framför brasan.

Det andra jag tagit tag i är en sak som Jerker har tjatat lite om. Han har velat att vi ska börja dansa men jag har inte trott att min rygg skulle hålla för att dansa tillsammans med någon så jag har sagt nej. När han i slutet på januari kom med förslaget att vi skulle prova linedance så var min första tanke att säga nej men tog mig sedan en funderare. Där håller man ju inte i någon utan alla dansar för sig själva även om man dansar i grupp. Så jag bestämde mig för att inte säga ”jag kan inte” utan i stället ” jag provar”, och det ångrar jag verkligen inte. Det är verkligen jätteroligt att dansa linedance och kan dessutom förhoppningsvis göra mig lite starkare så ryggen inte gör lika ont. I går var vi ett gäng från två olika träningsgrupper som var i Algutsboda och hade en liten uppvisning på ett äldreboende, och det efter att enbart ha dansat fyra gånger så nej det är inte jättesvårt att lära sig (:blum:) . I och för sig har vi tränat extra hemma också, det blir lätt så när något är roligt :-D .