Ja tänk så många olika varianter både på utseendet och mentaliteten det finns inom whippet, de flesta håller sig ändå inom standardens ramar då standarden är relativt ”allmänt” skriven. Just den här mångfalden utan att det egentligen är fel är en av sakerna som gör att jag är förtjust i och fascinerad av rasen.
Här hemma har vi lite olika varianter både utseendemässigt och mentalt och jag tycker det finns fördelar och nackdelar med alla tre (nu är jag inte världsbäst på att ställa whippet men man ser lite av skillnaden i alla fall).
Ser man till mentaliteten så är alla vinthundar mer eller mindre ointresserade av andra människor, ett ointresse som jag personligen inte har något emot utan kan se som en fördel i många lägen. Whippetens anpassningsförmåga och tillgivenhet gör att de gärna gör saker tillsammans med en, att träna en whippet inom de mer traditionella hundsporterna går om man gör det i korta, korta pass, och helst inte har allt för höga ambitioner förstås (:good:) .
Här hemma är det just nu Turan som vill och även får mest träning, Luna hänger gärna på men man märker att diskbråcket hämmar henne. Raya kan också tänka sig att träna under förutsättning att hon antingen får massa godis eller leksak för minsta lilla grej.
Det är det här som gör att jag som gammal inbiten bruks/lydnadsmänniska ändå trivs så himla bra med whippet, anstränger man sig och anpassar tiden så kan man få till riktigt rolig träning.
När det kommer till whippetens utseende så finns det som sagt flera varianter och linjer och jag gillar faktiskt några ganska olika typer. Min personliga dröm är att jämka samman dom exteriöra bitarna i en och samma hund, som dessutom har den stabila, härliga vinthunds/whippetmentaliteten och som gärna springer/jagar, men även gillar att gör saker tillsammans med mig. Det känns som det kan ta lång tid att uppnå den drömmen men skam den som ger sig heter det ju (:yes:) .
