Jag är en sådan som alltid har läst mycket hundböcker av olika slag och då jag är distanshandledare på SKKs distansutbildningar (mentalitet/uppfödarutbildning/genetik) så har det blivit extra mycket fokus på hundens olika levnadsfaser och den del jag gillar mest är valpars utveckling. Både mentalt och fysiskt och vad som kommer från arv och vad som kommer från miljö och alltså är formbart. Det har med andra ord blivit många ”valpböcker” genom åren och jag hade väl inte tänkt skaffa en till bok bara för att vi blev med valp igen, men när jag fick syn på ”Valpträning – så gör du valpen till en vardagshjälte” av Jessica Mann så kunde jag inte låta bli den (Csigora har den självklart i sitt sortiment för er som är intresserade (:yes:) ).
Redan kapitel 1 ”Grattis till valpen – om hur ditt liv aldrig blir sig likt igen” fångade min uppmärksamhet. Att direkt ta upp både dom bra och dom kanske lite mindre ”bra” sidorna med att ha hund på ett roligt och lättläst sätt var en mycket bra start på boken tycker jag.
Fler gånger tog hon upp det här med att det är svårt att lära någon ”inte”, och de saker hon ville trycka lite extra på ligger lättläst i ”pratbubblor”.
Självklart är det en hel del om aktivering av valp med i boken men även det allra viktigaste, att inte överaktivera valpen. För en liten valp är allt så nytt så att bara vara i en ny miljö är tröttande. Att upptäcka nya delar av tomten tillexempel:
Eller när man hittar något nytt som ligger på marken som måste undersökas:
Att vara på ett helt nytt ställe och i en helt annan miljö än vad man är van vid är både spännande och tröttande, som när Embla fick vara med när husse och matte tog en kopp kaffe på ett annorlunda ställe, hon sov gott efter det:
Hon tar även upp saker som koppelgående och inkallning, där hon är noga med att nämna att det är ens egen målbild man ska jobba mot, inte vad ”alla andra” tycker. Det finns inget ”rätt eller fel” utan du själv bestämmer över dig och din hund (självklart på ett humant och djurvänligt sätt) och hur du vill att ert liv tillsammans ska vara. En sak som däremot är bra att ha med sig i tanke är ”det hunden (egentligen alla) gör ofta blir den bra på”.
En av rubrikerna i boken är ”Byt mot något bättre”, vilket är en sak vi har försökt tillämpa. Men när husse för femtielfte gången glömmer ställa upp sina träskor så får man sno sig på om man ska hinna med att byta mot något annat :-D .
Två andra väldigt viktiga saker som hon skriver om är dels det här med att valpar biter i allt:
och dels det här med morrning:
Två saker som är bra både för nya och för nygamla valpägare att tänka till lite extra runt. Valpen/hunden kan inte kommunicera som vi kan med ord utan dom måste ta till andra medel och då är munnen och morrningar några av dom sätt som faller sig naturligt för dom att välja.
Turan får stå ut med mycket från Embla men hanterar det, och kommunicerar på ett betydligt bättre sätt än vad vi människor någonsin kan göra. Men vi kan lära oss, och valpen, att kommunicera på ett sätt som fungerar för oss tillsammans.
Så om jag ska summera det hela så tycker jag att denna bok har en given plats i min bokhylla. För även om jag som sagt har en del kunskap i bagaget så blir man aldrig fullärd och i den här boken kan både nya och gamla hundägare hitta många bra saker. Det är lätt att glömma hur det är att ha en valp och allt roligt man kan göra tillsammans, både genom berikning, det så populära ordet som egentligen handlar om att man ska låta hunden vara hund (och inte förmänskliga den) och vara medveten om vad just den ras jag har valt har för ”specialiteter”, och alla de roliga aktiveringar man kan hitta på tillsammans. Båda sakerna får man många tips på i boken ”Valpträning – så gör du din valp till en vardagshjälte!”
Som i morse när Embla låg i mitt knä och verkade vara lika intresserad av vad Carina Bergfeldt hade att berätta som jag var kändes det som vi upplevde något tillsammans, även om det troligen var på helt olika sätt så var det ändå en upplevelse!
