web analytics

Ibland är jag lite väl överoptimistisk…

Ja jag vet inte riktigt hur jag tänkte när jag helt plötsligt bestämde mig för att prova köra doftprov med Turan (:unknw:) , inte jättemycket tränad, en matte som är extremt drabbad av allergin i år och tappar rösten då och då samt en liten valp hemma som tar mycket energi var inte en perfekt kombination direkt…

Turan och Embla har börjat hitta varandra och då jag hittade en perfekt leksak för två på Csigora, så håller dom sig sysselsatta ganska länge:

Så med ett huvud fullt av Embla och dessutom mer eller mindre i höglöp så var det verkligen överoptimistiskt av mig att tro att vi skulle fixa det. Att det sen mest var mitt fel som gjorde att det inte gick får jag väl skylla på allergin och att även jag är dåligt tränad (:no:) . Vi får träna mer och göra ett nytt försök i höst.

Men kul har vi och Turan är jätteduktig (:kiss:)

 

Att tro att min man fixar de flesta av mina/våra idéer är däremot inte att vara överoptimistisk, det gör han och det blir alltid jättebra :inlove: , sen kanske det krävs lite tid för att det ska bli helt klart men det är det värt! Det senaste projektet är en utbyggd altan på norrsidan och en pergola. Det som är kvar att göra nu är kanten och sen ska det upp en avskärmning på ena kortsidan.

Han har världens bästa hjälpreda som gör sitt yttersta för att assistera, att sen husse kanske inte alltid uppskattar det är inget vårt lilla yrväder tar någon hänsyn till :-D

 

Men bra blir det och vi är så nöjda!

En händelserik vecka!

Ja för Embla alltså, kanske inte riktigt lika mycket för resten av familjen. Även om det tre stora tjejerna hälsar att det är lite tröttande med ett litet yrväder som inte alltid gör som man vill…

Så här kommer en massa bilder över lite av det Embla hittat på under sin första vecka hos oss. Mer text och kommentarer under varje bild.

 

Andra dygnet hemma blev hon invigd i kloklipparrutinerna och det gick hur bra som helst.

 

Vi började ganska direkt med att leka och göra det roligt att komma till mig med saker, det blev kanske lite väl entusiastiskt…. Valptänder är vassa…

 

Vi har fått ett matvrak till i familjen!

 

Första dagarna var det ganska varmt så vi var ute mycket och hon gillade att ligga och smågnaga på något och filosofera.

 

Men när hon hittade Turans bästa ”foppatoffel” så blev det fart vill jag lova.

 

Embla har även funnit sin plats på ”kontoret” så jag kan ägna mig åt mina funktionärsuppdrag utan att fundera på vad hon hittar på för hyss.

 

Vi har även haft besök och även om det var en STOR hund så tyckte Embla mest att det var spännande, men också tröttande så hon sov mesta tiden.

 

De stor tjejerna börjar acceptera att hon vill ligga nära, i alla fall Turan. Ibland i alla fall…

 

Nu glömmer vi såklart inte bort våra andra tjejer utan Turan och jag har tränat lite nosework under veckan. Både löp och ny valp har kanske inte varit optimalt för hennes fokusering men med lite regelbunden träning har det ändå blivit lite bättre.

 

Promenader har dom såklart också fått, även om den här kanske inte var den mest populära då det regnade en hel del…

 

Embla har inte haft några problem att sova utan har använt de flesta av ”sovplatserna” vi har och verkar tycka det är helt ok.

 

Luna är fortfarande den som tar Emblas närvaro bäst utan att egentligen göra så stor affär över att det är ännu en tjej i flocken.

 

Den stora ”fluffkorgen” har blivit lekplatsen så dit springer hon så fort hon får en ”ny” leksak och leker in den där, efter det kan den hamna lite var som i huset eller på tomten.

 

Raya är den som mest håller sig på sin kant hur mycket Embla än försöker få ligga nära.

 

Den enda gång Raya nedlåter sig till att engagera sig i den lilla nya är när dom ska få mat, då kan hon tänka sig att busa lite.

 

Nu har det ju varit lite svalare i ett par dagar så Embla har kommit på hur man tar sig in i cavebeden själv. Hon har ju försökt när Raya ligger där men då har Raya talat om att ”hit kommer du inte” och då har Embla gått och lagt sig någon annan stans. Men idag när husse var ute med de tre stora så kröp hon in där och lade sig till rätta!

 

Man ska aldrig säga aldrig…

.. och någon gång kommer jag säkert att lära mig det jag med :-D .

Jag har alltid sagt att någon blåpigmenterad whippet vill jag inte ha, och definitivt inte en blåpigmenterad fawn… Men som alla vet så har ”en bra hund ingen färg” så när vi båda föll för denna lilla tjej var det bara att ”gilla läget” (:kiss:) .

Så till midsommar välkomnar vi Hopway Shooting Star ”Embla” till familjen Olin och kennel Triporas!

Sover gott även ute:

När dom vaknade var det dags för mat:

Efter att maten var slut fick mamma Insa komma och hjälpa till att ”diska” tallriken:

Både spännande och roligt med ett nytt ”hus”:

Att busa är också kul:

Intressant med vattenspridaren:

Hopway Shooting Start – Embla (:kiss:) :

Provar blivande mattens skor:

Man blir trött av att upptäcka världen:

Men efter en sovstund var det dags för lite mer bus: