web analytics

Kategori: Valp

Vad gör man under en semestervecka i oktober?

Jo man tar husbilen och tar sig ett par svängar (:yes:) !

Vi började med en tripp till Mariestad där Jerker (och jag lite grann) skulle vara funktionär på deras lure coursingprov. Tanken var att även starta Turan när vi ändå skulle dit men hon gjorde en rejäl volt i gropen på whippetracetävlingen i Norrköping och kändes inte helt ok så hon fick vila, till hennes förtret!

Även Embla tyckte det var lite småtråkigt då det var ganska dåligt väder så det blev mest husbilshäng, men på lördagen fick hon besök av sin uppfödare vilket alltid är lika uppskattat :heart:

Sen var ju även Leo med sin matte Madeleine på plats i sekretariatet så där kunde man ju leka, uppskattat av dom båda.

Madeleine och jag försökte även med konstycket att gå med fem whippetar var av en valp och en unghund, där jag gjorde det lätt för mig att tog det tre ”damerna” :-D .

Båda kvällarna så roade vi oss med att spela ett för oss nytt spel som hette Sagrada. På fredagen var vi fem människor och fem hundar som trängde ihop oss i vår husbil och spelade men på lördagen körde vi det på två, det var lika roligt oavsett så nu är även det inköpt till vår samling (:good:) !

Vi började hemresan på söndagskvällen men orkade bara en bit innan vi hittade en mysig plats att stanna på över natten.

På vägen hem passade vi även på att inhandla de mångomtalade ”puffarna” och dom blev helt klart godkända av tjejerna när vi kom hem!

Det blev en dag hemma som ägnades åt rehab och vila.

Sen bar det av på fem dagars Skåneturné. Vi började hos Rayas fysioterapeut och fortsatte sedan hem till Mia och hennes grabbar.
Vi hade med oss en liten present till Tårta (främst till hans matte kanske) då han blivit både Svensk och Dansk lure coursingchampion under hösten. Sickar ett stort tack till Belaras hundhantverk för hjälpen att designa och ta fram den fina statyetten:

Efter en mycket trevlig kväll och övernattning fortsatte vi till Kristianstad där vi tog en härlig promenad vid Naturum.

Sen fortsatte vi söderut och anlände till Blentap på kvällen. Där hittade Embla en superkul lekkompis (Sagorunas Huldra), jag tror dom lekte konstant i 2,5 timme :-D

Jerker och Huldras fina mamma Martha tog det däremot lite lugnare :inlove:

Efter en trevlig kväll även i Bentarp så hamnade vi tillslut på ett fält utanför Sjöbo där årets sista lure coursingprov gick av stapeln. Jerker var fältfunktionär och jag satt i sekretariatet. Vi brukar normalt inte jobba båda två samtidigt men då sekretariatet var i vår husbil så fungerade det utmärkt den här gången (:yes:) .

Tur att Emblas uppfödarhusse Magnus hade gjort en ny ”batong” åt henne då det gällde att hålla henne sysselsatt med andra saker än att kolla in alla ”sekretariatsprylar” i husbilen.

Turan uppskattade också dagen då hon äntligen fick spinga lc, hon har ju inte fått springa sedan Katrineholm i början på augusti (årets första prov där hon blev SE LCCH). Hon var superduktig och jag är väldigt glad att jag faktiskt tog mig för att titta på hennes lopp den här gången, andra loppet var nog ett av hennes bästa någonsin! Hon sprang så bra att hon blev tvåa :heart:

Så efter nio dagar (i två omgångar) ute med husbilen och totalt fyra ”jobbardagar på en lc-fält” på tio dagar så är det kanske inte så konstigt att min man ser ut som han gör :-D , tur vi samtidigt har fått umgås med en massa trevliga människor (:yes:) !

Tiden går…

Att ta tillvara på tiden här och nu och inte leva i dåtid eller framtid blir ännu mer påtagligt när man har en lite valp. Hon utvecklas så fort och det händer så mycket och vi försöker njuta av varje stund, även om jag tror alla i familjen bara längtar efter den dag hon har tappat alla valptänderna.

Inne försöker de tre vuxna mest hålla sig undan även om det är acceptabelt att hon ligger hos dom, om hon håller sig still då förstås.

Ute har dom däremot väldigt roligt och både Turan och Luna leker med henne. Turan och Embla har mest dragkamp i kombination med brottning och en del spring:

Medan Luna mest springer med henne. Man märker att Luna blir arg om Embla är för på henne, men det är inte så konstigt med tanke på hennes diskbråck, men nöjer hon sig med att springa så ställer Luna gärna upp en liten stund:

Raya håller sig däremot på sin kant (utom när det är mat på gång, då kan hon busa en stund) och det beror nog på de problem hon har. Just nu kör vi återigen rehab för att se om vi kan få igång henne så pass att det fungerar att låta henne springa lös utan att hon blir halt eller får ont i kroppen. Vi var även till hennes ortoped igen förra veckan och fortsätter leta efter vad det kan vara som gör att hon så fort hon mår bra och är fin i koppen och vi kör igång henne och låter henne ta i lite mer faller tillbaka och får ont. Detta har pågått i flera år till och från så nu vill vi verkligen försöka hitta vad det är som är problemet!

Vi har även möblerat om lite här hemma då vi tyckte att den läckra byrån vi köpte för ett tag sedan från Ateljé Nyfiken behövde få synas lite mer. Så den står nu i ”arbetsrummet”:

och i valp/hund/spel-rummet hamnade min mandala och två små fina skåp som Anja (på Ateljé Nyfiken) gjorde i ordning speciellt för att passa just mandalan :inlove:

Idag fyller vårt lilla yrväder och glädjespridare Embla 4 månader och det har visat sig att hon uppenbarligen har någon form av ”kängurugen” i sig så vi har fått byta ut barngrinden vi haft ut mot entrén mot en dörr. Vi tröttnade på att hon hoppade över och sen blev kvar där då det uppenbarligen var svårare att hoppa tillbaka, hon blev måttligt imponerad av den nya lösningen…

Behöver jag verkligen en valpbok till?!

Jag är en sådan som alltid har läst mycket hundböcker av olika slag och då jag är distanshandledare på SKKs distansutbildningar (mentalitet/uppfödarutbildning/genetik) så har det blivit extra mycket fokus på hundens olika levnadsfaser och den del jag gillar mest är valpars utveckling. Både mentalt och fysiskt och vad som kommer från arv och vad som kommer från miljö och alltså är formbart. Det har med andra ord blivit många ”valpböcker” genom åren och jag hade väl inte tänkt skaffa en till bok bara för att vi blev med valp igen, men när jag fick syn på ”Valpträning – så gör du valpen till en vardagshjälte” av Jessica Mann så kunde jag inte låta bli den (Csigora har den självklart i sitt sortiment för er som är intresserade (:yes:) ).

Redan kapitel 1 ”Grattis till valpen – om hur ditt liv aldrig blir sig likt igen” fångade min uppmärksamhet. Att direkt ta upp både dom bra och dom kanske lite mindre ”bra” sidorna med att ha hund på ett roligt och lättläst sätt var en mycket bra start på boken tycker jag.

Fler gånger tog hon upp det här med att det är svårt att lära någon ”inte”, och de saker hon ville trycka lite extra på ligger lättläst i ”pratbubblor”.

Självklart är det en hel del om aktivering av valp med i boken men även det allra viktigaste, att inte överaktivera valpen. För en liten valp är allt så nytt så att bara vara i en ny miljö är tröttande. Att upptäcka nya delar av tomten tillexempel:

Eller när man hittar något nytt som ligger på marken som måste undersökas:

Att vara på ett helt nytt ställe och i en helt annan miljö än vad man är van vid är både spännande och tröttande, som när Embla fick vara med när husse och matte tog en kopp kaffe på ett annorlunda ställe, hon sov gott efter det:

Hon tar även upp saker som koppelgående och inkallning, där hon är noga med att nämna att det är ens egen målbild man ska jobba mot, inte vad ”alla andra” tycker. Det finns inget ”rätt eller fel” utan du själv bestämmer över dig och din hund (självklart på ett humant och djurvänligt sätt) och hur du vill att ert liv tillsammans ska vara. En sak som däremot är bra att ha med sig i tanke är ”det hunden (egentligen alla) gör ofta blir den bra på”.

En av rubrikerna i boken är ”Byt mot något bättre”, vilket är en sak vi har försökt tillämpa. Men när husse för femtielfte gången glömmer ställa upp sina träskor så får man sno sig på om man ska hinna med att byta mot något annat :-D .

Två andra väldigt viktiga saker som hon skriver om är dels det här med att valpar biter i allt:

och dels det här med morrning:

Två saker som är bra både för nya och för nygamla valpägare att tänka till lite extra runt. Valpen/hunden kan inte kommunicera som vi kan med ord utan dom måste ta till andra medel och då är munnen och morrningar några av dom sätt som faller sig naturligt för dom att välja.

Turan får stå ut med mycket från Embla men hanterar det, och kommunicerar på ett betydligt bättre sätt än vad vi människor någonsin kan göra. Men vi kan lära oss, och valpen, att kommunicera på ett sätt som fungerar för oss tillsammans.

Så om jag ska summera det hela så tycker jag att denna bok har en given plats i min bokhylla. För även om jag som sagt har en del kunskap i bagaget så blir man aldrig fullärd och i den här boken kan både nya och gamla hundägare hitta många bra saker. Det är lätt att glömma hur det är att ha en valp och allt roligt man kan göra tillsammans, både genom berikning, det så populära ordet som egentligen handlar om att man ska låta hunden vara hund (och inte förmänskliga den) och vara medveten om vad just den ras jag har valt har för ”specialiteter”, och alla de roliga aktiveringar man kan hitta på tillsammans. Båda sakerna får man många tips på i boken ”Valpträning – så gör du din valp till en vardagshjälte!”

Som i morse när Embla låg i mitt knä och verkade vara lika intresserad av vad Carina Bergfeldt hade att berätta som jag var kändes det som vi upplevde något tillsammans, även om det troligen var på helt olika sätt så var det ändå en upplevelse!