Kategori: tankar

 

Föreningslivet har svårt att hitta och behålla funktionärer, och de som väl engagerar sig blir ofta indragna i många olika uppdrag. Efter några år har dom som engagerar sig fått så många uppdrag, eftersom det är ont om funktionärer, att dom tröttnar och slutar och klubbarna har återigen funktionärsbrist.

Det blir en ond cirkel som är svår att bryta, klubbarnas aktiviteter minskar och det blir färre medlemmar och i och med det blir det färre som engagerar sig och då blir det ännu färre aktiviteter.

Jag har kanske ingen lösning på problemet men jag tror man måste börja tänka lite annorlunda och inte ”kräva” så mycket på en gång av en funktionär. Tar man tävlingsverksamheten tillexempel så ser man stor skillnad på bruks/lydnads/lure coursingtävlingar och agilitytävlingar när det gäller både antalet funktionärer som krävs och på hur länge varje funktionär måste vara aktiv.

Det känns som agilityn är duktigare på att dela upp jobben som behöver göras och även duktigare på att engagera de tävlande så dom ställer upp som funktionär under de klasser dom inte tävlar själva. Vet inte om det kan beror på att det är en stor del ungdomar som tävlar agility och det då finns föräldrar som ställer upp en stund också eller om det bara är en annan mentalitet?

När det gäller styrelse/kommittéarbete så behöver man också fundera lite på hur man jobbar tror jag. Idag blir det lätt att du hamnar både i en styrelse och i någon kommitté och sen förväntas du även vara aktiv så fort klubben har något arrangemang. Är man sen aktiv inom olika typer av verksamheter och klubbar så orkar man inte göra hur många olika saker som helst inom varje klubb.

Av egen erfarenhet så vet jag hur jobbigt det blir när man blir övertalad att göra många saker i en och samma klubb, jag har gjort den tabben i många klubbar… Nu för tiden försöker jag begränsa mina fasta uppdrag och i stället ställa upp i olika tävlingsverksamheter. Jag tycker inte det ena uppdraget är finare/bättre/mer behövligt än det andra utan allt behövs och engagerar man sig i nått så är det väldigt bra. Man ska inte känna att man behöver göra mer utan om många gör nått och drar sitt strå till stacken så kommer nog föreningslivet att klara sig bra. Sen har jag full förståelse för att det finns dom som inte vill/kan göra något men det är oftast inte dom som gnäller på att inget blir gjort heller.

Själv har jag nu efter sådär 30 år i olika föreningar äntligen lärt mig att säga nej och bara ställa upp på sådant där jag tror att jag kan göra mest nytta. Så idag består mitt föreningsengagemang av följande uppdrag: Registrator i Svenska Vinthundsklubbens lure coursingverksamhet, ledamot i Svenska Kennelkubbens utbildningskommitté, revisor i Kalmar Whipperraceklubb, revisor i Svenska vinthundsklubbens södra avdelning, vice revisor i Svenska vinthundsklubbens södra lure coursingklubb och webmaster i Emmaboda Brukshundklubb. Utöver det är jag aktiv tävlingssekreterare inom lure coursing, ställer upp på Emmaboda BKs agilitytävlingar (och andra om dom har) och senast idag även på Nybro BKs agilitytävling, kommer även att jobba fyra dagar som tävlingssekreterare på årets SM i lydnad som går samtidigt med Bruks-SM i Ronneby. Det finns dom som tycker jag ska ställa upp mer inom vissa områden men trots att jag jobbar långt ifrån heltid så tycker jag det här räcke ;-) .

Tur vi har husbil så hundarna har det bra när matte och husse engagerar sig på olika sätt:

Ute är det höst och även sinnesstämningen hamnar lätt i höstläge så här års. Lite för enkelt att fokusera på negativa saker när det är mörkt och grått ute…

Men idag bestämde jag mig för att i stället försöka hitta våren, i alla fall mentalt (:yes:)

Inser att jag är priviligerad som har några nära vänner som alltid ställer upp och finns där om det behövs.
Inser att jag hittat tillbaka till en bra relation med en person vilket gläder mig mycket.
Inser att vi har fyra härliga hundar som fungerar väldigt bra tillsammans just nu.
Inser att så rörlig som jag är nu har jag inte varit på flera år.

Dessutom börjar roliga planer för 2018 ta form.

Förhoppningsvis ett par roliga hundträningskurser på våren.
Röntgen och MH på Era.
Lite hälsokollar på Raya inför en eventuell uppstart av min uppfödning. Jag har i många år velat få omvandla mina tankar om avel, genetik och vad som nedärvs i just hunduppfödning.
Planera inför sommarens två höjdpunkter, europamästerskapet i lure coursing där Raya förhoppningsvis kommer att delta och för SM i Bruks-IPO och lydnad i Ronneby där jag kommer att vara funktionär.

Känner hur lusten att göra roliga saker tillsammans med min älskade man, mina vänner och framför allt våra underbara hundar ökar bara av att skriva dessa positiva saker. Och även lusten att skriva börjar komma tillbaka, förhoppningsvis innebär det en mer levande blogg igen (:good:)

Våra tre whippar är verkligen olika, lika älskade alla tre men som sagt helt olika som individer. Jag tycker personligen det är intressant och givande att studera våra hundar just för att dom är så olika och lägg där till en liten bordercollietjej så får man se många olika kommunikationsvarianter. Det är fascinerande att se hur Era väldigt tidigt i sitt liv lärde sig hur olika hon måste kommunicera med de tre whipparna.

Raya, vår lilla racertiger, och Era är dom som springer och leker mest tillsammans.

Luna är den som mest håller sig till mig och inte är så road av att springa men verkligen gillar att göra saker ihop med mig. Vilket ha resulterat i att hon har blivit tilldelad whippetklubbens trippelpris, ett av våra mål under förra året (:kiss:)

 

Impe är den som är lugnast men när han väl lekar med tjejerna så blir dom så lyckliga. Fast även om han är en ”soffpotatis” inne så älskar han att springa, ge honom en sak att ha i munnen och han springer som en tok :inlove:

Veckan som varit har innehållit några härliga dagar och man märker att våren är här, jag älskar allt som knoppas och blommar just nu.