Kategori: tankar

Börjar med ännu en underbar valpbild, den här gången på Hojts syster Hajja (Tack Boa för bilden!)  :heart:

Har varit på gång hela veckan att skiva ett inlägg om ett seminarium jag var på under LU i Norrköpning men nu äntligen blir det av.

Seminariet hette: ”Hur når jag framgång i mitt avelsarbete?” och leddes av en otroligt framgångsrik kaninuppfödare tillika domare Kjell Carnbrand. Han jobbar som avelsutvecklare och insiminatör på kor och är dessutom uppfödare av mops och cainterrier, med andra ord ett mycket brett kunnande :yes:

Det var mycket intressant att lyssna på och få hans tankar om hur man lyckas med sin avel. Nu var det mest kaniner det handlade om men han drog en hel del paralleller till både hund- och koaveln. Fördelen med kaninavel är att du ser ett resultat så mycket fortare då det är ett djur som lever kortare tid vilket gör att du hinner att antal generationer på bara några få år.

– Välja ”rätt” ras för just mig!
– Inte ha för få djur men inte heller för många!
– Ha en mentor som kan just den rasen du valt och är villig att ställa upp och svara på alla dina frågor!
– Sätta upp mål att jobba mot! Dock inte för många åt gången för då blir det oftast varken eller…
– Inte ”kompensationsavla”, en brist är alltid en brist och ska inte avlas på.
– Vara kritisk i sitt val av avelsdjur! Man behöver inte avla på en hona bara för att. Finns definitivt inga belägg för att en hona ”måste få ungar för att må bra”.
– En bra avelshon är en som föder utan problem och tar hand om sina ungar på ett naturligt sätt. Hon behöver inte vara någon utställningsstjärna utan viktigast är att hon är en bra avelshona, det är verkligen A och O!!
– Dokumentera ALLT för att ha att gå tillbaks till vid vidare avel.

Ja det här var ett axplock av allt han sa men den ”röda tråden” var att: tänk sunt, var realist och ha ett långsiktig mål som du jobbar mot!!

Det som gjorde hans föredrag extra intressant var ju att man kan översätta det på precis vilket djurslag som helst och det vore ju en dröm om alla uppfödare tänkte så här sunt ;-)

Idag är det underbart vinterväder ute så jag passade på att fota Impe och Király när dom gjorde något som dom älskar att göra på tomten = busa med varandra :inlove:

 

Ja tid är verkligen ett relativt begrepp. Ibland käns det som den springer iväg och ibland sniglar den sig fram – fast egentligen ”går” den precis lika fort hela tiden, det är bara vi som uppfattar den olika.

Vi har nu bott i vårt hus här i Småland i 4 1/2 år och tittar man tillbaks så käns det både som kort tid och som lång tid, lite beroende på ur vilken vinkel man betraktar det.

Väldigt mycket har hänt i vårt liv under denna tid och det största är nog vårt nya sätt att leva och se på vad som verkligen betyder något i livet. Det betydligt lugnare tempot i vår lilla stad jämfört med i Brandbergen är definitivt ett av de stora plusen, ett annat är att vi nu gör så mycket mer saker tillsammans än vad vi han med förr :heart:
Huset, tomten och hundarna tar en väldigt stor del av vår fritid vilket vi båda uppskattar väldigt mycket. Sen är det ju en fördel att jag är hemma mer vilket gör det lättare för Jerker när han behöver jobba över till exempel. Visst vi har inte alls lika bra ekonomi nu som när vi jobbade heltid båda två men livskvaliten med att få bo som vi gör och ha de hundar vi vill väger över så himla mycket :inlove:
En del jobbar jag ju såklart och stormtrivs med mitt nya yrke som massageterapeut för hund, men rik på pengar blir man inte däremot väldigt rik på glädjeämnen när man lyckas lösa en hunds muskelproblem!

På det personliga planet har vi också utvecklats sedan vi flyttade hit både jag och Jerker. Fått lite andra prioriteringar kanske och ännu mer insätt vitsen med att både ge och ta i umgänget med andra. En så enkel sak som att grannar med glädje hjälper varandra även om man från början inte känner varndra så bra. När vi bara hade bott här i några veckor skulle vi tapetsera om och behövde ha en tapetskarvsroller och gick upp till ”Färgaffären”. Tyvärr hade dom slut på dessa men en annan kund hörde vad Jerker frågade efter och sa att han hade en som vi kunde få låna!!! En sådan sak skulle aldrig ha hänt i Brandbergen, svårt att tror det skulle hända i en större stad över huvud taget.
Att vi sen även har trevliga grannar runt där vi bor är ju också ett stort plus :highfive:

Ser man på tiden så här käns det som vi bott här hur länge som helst, fast räknar men rent faktiskt är det bara i knappt 9 % av mitt liv vi har bott här……

Fast helt ärligt, visst är det intressant på ett sätt att göra tillbakablickar och reflektioner så här, men mest spännande är det att försöka leva i nuet!! Konstigt egentligen att det ska vara så svårt då det är NU som verkligen är livet :yes:  Då var då och sen är sen men bara nu är nu och det är faktiskt bara det jag kan påverka.

Ingen har någon aning om vad som väntar runt hörnet i livet och man vet aldrig om man får chans att göra det man drömmer om eller hur länge man får leva. Och ju äldre man blir känner i alla fall jag att det blir viktigare och viktigare att verkligen försöka leva här och nu. Inte gå omkring och tänka: det kan jag göra sen. För sen kanske aldrig kommer…..

Nä min ”nya” paroll är: Lev här och nu och glädjs över alla små händelser i vardagen och se dom stora händelserna som ”russin i kakan” :cake: 
Just nu gläds jag åt att skriva ett blogginlägg! Gillar ju att skriva och vissa saker vill jag dela med mig av så då bloggar jag!

Ha en härlig dag alla som läser detta, och jag avslutar med lite ”ögongodis”  :bye: