web analytics

Kategori: tankar

Varför bara det ena?

Det är verkligen en sak som jag undrar över, varför väljer man att bara röntga en hunds höfter? I många raser förekommer det även problem med armbågarna så varför inte röntga dom samtidigt?

Visst kostar det några hundralappar till men att få veta, framför allt som uppfödare, måste väl ändå vara att föredra?

Jag vet att långt ifrån alla hundar som har någon form av anmärkning på höfter och armbågar får problem, men för ägaren är det alltid bäst att veta så man kan motionera sin hund utifrån vilken konstruktion den har. En hund med höft- eller armbågsfel (så länge det inte är artros) behöver mycket och bra motion för att stärka musklerna så dom kan hjälpa till där skelettet inte är perfekt.

Så en fråga till er som läser detta:
Vad tycker ni om att röntga hunden både fram och bak? Och vilket gör ni?

Sen måste jag ju visa Impes MH som han och husse var och gjorde i lördags! Mycket duktig whippet och lika duktig husse som lyckades få in sin springglada hund :heart:

Fotografen var ny både på att filma och på MH men jag tycker han skötte sig bra.
STORT TACK FÖR HJÄLPEN :hugright:

Att ändra åsikt

När man har varit med ett tag så inser man att den åsikt man hade när man var ung inte nödvändigtvis behöver vara den åsikt man har idag. Ibland är man så säker på att ens åsikt är den enda rätta tills man ställs inför en ny situation och kommer på att det faktiskt inte alls var så att det bara var en åsikt som var rätt…

Att ha insikten om detta är en styrka då man utvecklas som människa när man kan förstå att saker inte alltid är statiska. Det finns människor som inte kan/vill erkänna när de förändrat en åsikt och det finns även människor som hävdar att de inte har ändrat sitt tänkande utan att det alltid tänkt så, man har bara missuppfattat dom.

Sen finns de dom som inte har några problem med att byta åsikt då dom anser att det är en del av livet att man får mer erfarenhet och då tar andra ställningar än tidigare. Att inse att man har haft fel, eller kanske bara inte varit tillräckligt insatt är starkt och definitivt något att respektera. Att sen vissa personer tycker saker om de som byter åsikt är kanske inte så konstigt då det kräver mod att våga erkänna något, och det modet har inte alla!

Hörde just om detta på TV där det pratades om just det att ändra åsikt, i det fallet i en diskussion och styrkan och ödmjukheten att kunna ge sig och säga att ja, jag ändrar mig du har rätt i din argumentation. Det finns även en styrka i att kunna erkänna att vi tycker olika och inte bli osams för det, fast det är inte så lätt!

Tänk vad vår värld skulle se annorlunda ut om vi kunde respektera andras åsikter, inte tvinga våra egna åsikter på någon annan och vara ödmjuk inför möjligheten att förändra sin egen åsikt över tiden!

bokskog_rostanga

Flockliv?!

130518_kiraly

Det här med flockliv är inte enkelt – varken för djur eller oss mäniskor…..

Själv är jag definitivt ingen flockmänniska utan trivs allra bäst tillsammans med ett fåtal personer som i umgänget både kan ge och ta. Att jag sedan kan betraktas som lite konstig av personer som gärna umgås med många både till vardags och fest gör mig inte så mycket. Dom är nöjda med sina liv och jag är nöjd med mitt :-))

Vad som däremot blir mer problematiskt är när ens hundflock inte fungerar tillsammans. Visst är det så att hundar är ett flockdjur men alla individer passar inte, och vill inte heller leva i flock med andra hundar utan tycker att de tvåbenta är deras flock. Det har visat sig att Király väldigt mycket är en sådan individ och nu har det skurit sig ordentligt i hundflocken – så pass att Impe fick åka till sjukan och sy ganska många stygn :-((

Vi har diskuterat fram och tillbaka och kommit fram till att det enda rätta är att placera om Király. Han trivs inte alls med de andra hundarna utan vill helst vara själv med oss tvåbenta och Impe är rädd för honom. Mycket svårt beslut och jag är otroligt ledsen men känner att det här är den absolut bästa lösningen för oss alla. Det kommer inte att bli lätt att hitta ett bra hem till Király där han kan få vara ensamhund men där det ändå finns hundvana och kanske till och med att han har sådan tur att han får träna agility som är det han älskar mest av allt. Jag har ju kommit igång med agilityträningen först i år så han är långt ifrån fullärd och då jag dessutom är en novis i sammanhanget så går det lite sakta men jag tror han har potential att bli riktigt bra. Han har ju dessutom fina agilitygener att brås på både från mamma och pappa ;-)