web analytics

Kategori: Rehab/fysträning

Om att ha fyra hundar.

Det finns både för och nackdelar med att ha många (ja jag tycker fyra är många :-D ) hundar och jag säger bara: tur vi är två (:yes:) !

Att promenera med alla fyra, varav en på 4 månader, kräver att man har en positiv inställning och är på ett väldigt bra humör (:crazy:)

Så här såg det ut efter en stunds gående vid den lilla sjön i Joelskogen i Nybro, Embla lyckades trassla in sig ett antal gånger. Framför allt när hon fick ”springfnatt” efter, det frivilliga, badet i sjön…. Så personligen tycker jag det är skönt att vi är två och kan dela på dom eller gå båda två tillsammans, i alla fall så länge Embla är liten :heart:

Samtidigt är det härligt att se att Embla och Turan nu kommit igång med att leka och har mycket skoj ihop. Mest ute och helst med en leksak, den här bollen köpte jag för att tag sedan på Csigora och den uppskattar tjejerna lika mycket som jag gör. Jag använder den som kastbelöning då det är ett bra handtag, bara en rem ingen ögla, till framför allt Luna som älskar den typen av bollar. Men som synes fungerar den även utmärkt som leksak till två whippettöser :inlove:

Efter en leksväng njuter dom på altanen, var och en på sitt vis:

Det är också roligt att ha fått ett matvrak till i familjen, nu har Luna fått konkurrens om att få en bananbit på mornarna:

En annan fördel med att ha fyra är att trots att två av dom mår dåligt så har Turan ändå någon att leka och busa med. Sen får Turan även hänga med på sin mammas rehab då det är bra rörelser även för henne, framför allt kavalettigåendet. Nu är det egentligen lite för lågt för Turan men Raya ska inte ha högre just nu så då får det bli så, bättre än inget tänker jag:

Raya får även stå på balansbollen en del och där ser man verkligen hur olika hon belastar sina ben:

Vilket gör det enkelt att påverka henne att använda alla benen, tur hon i dom här lägena aldrig säger nej till godis :-D

Sen ska det bli himla roligt nästa år när vi förhoppningsvis får en tjej till att träna och tävla med. Jag avslutar med en skrytbild på Turan vars championattavla för hennes SE LCCH kom igår :inlove: :heart:

Omstart

Det har som jag skrivit tidigare varit lite trögt med hundaktiviteter, utöver ”det vanliga”, de senaste månaderna men nu i Påskhelgen har jag kommit igång lite.

Kalmar län har ju skärpta restriktioner så vi har hållit oss hemma i helgen så redan i fredags fick Turan och jag till ett kort lydnadspass inne.

Apporteringen fungerar riktigt bra om man bortser från avslutet, jag har inte riktigt fått in att hon ska sitta rakt. Tyvärr har jag en tendens att belöna ändå ” hon sitter ju utan att tugga”, men ska backa och bli bättre på att hålla på kriterierna så får vi se om vi får till det.

Här har jag gett henne apporten då hon redan sitter i position, då ser det så himla fint ut (:kiss:) :

Vi körde även lite fritt följ och jag inser att trots det lilla utrymmet så tar jag jättekliv…. Undrar när jag ska komma ihåg att ta kortare steg… Kan Turan lära sig att gå ett bra ff så vore det väl sjutton om inte jag också skulle kunna lära mig att gå ordentligt…

Kavaletti har vi ju kört lite grann inne hela vintern men igår var första gången utomhus. Klart lättare med mera plats, man kan variera sig mer då (:good:) . Jag hade behövt en pinne till för att få det enkelt att köra fler varianter utan att behöva bygga om, ska se om jag kan använda någon av agilitybommarna kanske.

Idag blev det premiärcykling med Raya och Turan. Raya är fortfarande inte ok efter sitt senaste löp (typ tre veckor sedan…), äter urdåligt, men hon fick en kort runda så får vi se hur det går.

Man märker att det är skillnad på hennes och Turans kroppkonstruktion, Raya faller i galopp betydligt lättare än Turan så det gäller att ha ordentligt koll så det bara blir trav utan att det för den saken skull går för sakta.

Turan är inte heller jättevan att springa bredvid cykeln, hon vill kolla in min fot och pedalen lite nu och då men där i mellan travar hon så fint (:yes:) .

Efter cyklingen blev det ett litet lydnadspass i trädgården. Längre fritt följ, inklallning, apportering och ”sitt-ligg” på avstånd. Det var ömsom vin, ömsom vatten så nu vet vi vad vi behöver träna mer på (:pardon:) .

Nytt år, nya förhoppningar!

Nu har vi kommit ett par veckor in på 2021 och på något sätt hoppas jag fortfarande på att alla ska följa restriktionerna som finns så vi snart ska kunna se ljuset i tunneln!

Här går livet sin gilla gång med en hemarbetande man och två konvalescenter. Turan har kommit över sin infektion och mår bra, dock vet vi fortfarande inte varför hon blev dålig. Nu har hon och jag i alla fall kommit igång med både lite ”lydnadsträning” och fysträning. Vi kör micropass med lite blandade lydnads/bruks-delar och har börjat bygga så smått på fysiken inför kommande säsong.

Vi önskar verkligen att året ska bli bättre och bättre när det kommer till saker man kan göra. Jag skulle vilja försöka starta Turan i startklass, appellklass och göra ett doftprov i nosework, det kanske bara blir drömmar men vi ska träna på ett tag så får vi se hur långt vi kommer. Jag gillar ju verkligen det här med att träna hund, även om min kropp inte alltid gör det, och Turan tycker det är roligt i lagom små doser så vi kör på så gott vi kan.

Just nu kampanjar vi ”komma med pinnen ända fram till matte” och idag blev det lite tränat i kohagen när Turan och jag var där på promenad. Det tog några försök innan hon insåg vad som gällde för att få godiset, svårare ute än inne uppenbarligen, men efter det blev det några jättefina hämt/avlämningar.

Vi kommer även försöka ta oss ut på några utställningar samt lure coursing och whippetrace såklart, men hur mycket det blir får vi se. Träffa släkten och våra valpköpare står också högt upp på önskelistan, till sommaren eller tidiga hösten så kanske det kan bli av!

Sen får vi se om året har några fler roliga saker att bjuda på, vi hoppas på det (:yes:) .