Undrar varför sanningen i hundvärlden är så svårt att acceptera? Varför går dom flesta i försvar om man riktar någon form av kritik mot deras hund, oavsett vad det är? Att se hur ens hund är med både fel och förtjänster är väl en förutsättning för att få ett bra liv tillsammans? Ingen älskar väl sin man eller sina barn mindre för att man ser personens fel, så varför skulle det vara så med hund??
Jaja, nog om detta – jag lär aldrig förstå och inte kan jag ”hålla tyst” heller så populär lär jag aldrig bli :D
Den här veckan har varit fulltecknad precis som vanligt.
I måndags försökte jag plugga en del då det har blivit lite för lite av den vara. Elton fick ställa upp som ”obejkt” och han tycket det var skönt nu när matte kommit till musklerna. Han sov gott efteråt :)
Tisdags bestod av besök hos projekthunden, han gillade också att jag kommit till musklerna nu!
Efter det var det veckohandling som gällde.
Ett par träningspass i trädgården blev det också. Ingångar, position i FF, återhoppet, stå och ligg var det vi filade på. Elton tycker det är jättekul, jag tycker det också bara jag kommer igång ;)
Musmatta som tass-target håller vi också på med och den början han få bra snitts på. Nu kan vi köra ute och ha sådär 5-8 meter och han förstår. Det är så roligt att se när poletten trillar ner, då börjar han jobba tystare och mer fokuserat :D
Gårdagen började med att Elton lämnades hos syrran (dom hade varit ute på en timmes promenad runt Er-sjön så han var nöjd!) medan jag åkte till frissan. Där satt jag i två timmar och blev ompysslad och fin i håret – skönt!
Efter det var syrran med hem på lunch. Eftermiddagen bestod av plugg, tyvärr lite för lite :( innan det var dags att ge sig iväg på uppfödarutbildningen på kväll.
Trevlig kväll! Vi håller på med anatomin vilket är väldigt passande för min del. Den här kvällen hade vi chihuahua som specialstudie. Robban och Clarissa, Ninnis fina hundar, var med som ”objekt”. Nästa gång ska vi vara ute och ha fler olika hundar med för att jämföra olika anatomiska varianter.