web analytics

Man känner sig egentligen ganska taskig.

Skatan blev kvar här även efter att hon slutat löpa. Kicki och vi enades om att det var bäst för henne då hon kommit in så himla bra i flocken.

Hon , India och Embla har väldigt roligt ihop, här med en leksak som var perfekt för tre att dra i:

Embla är väldigt tålig och när både hon och Skatan vill ligga på bästa solplatsen så fann hon sig i att Skatan löste det på sitt egna vis:

Skatan insåg även att ryggstödet var en bra solplats, där brukar annars mest India ligga:

Skatan och hennes halvsyster Turan fungerar också väldigt bra ihop, där är ju nackdelen att Turan inte får leka så mycket på grund av sin tå, men mysa ihop går bra:

Även Raya tycker att Skatan är en helt ok tjej att ha här hemma:

I förrgår var det 21 dygn sedan parningen och man känner sig onekligen ganska taskig när man blir glad för att Skatan hade lite kämpigt att få i sig frukosten. I går morse fick hon inte ens i sig allt, vilket såklart gjorde oss ”ännu gladare”, nu är det nog inga tveksamheter längre om att hon är dräktig:

Sen till något mindre kul, i början på september märkte vi att Turan kisade med ena ögat och vi sköljde det då vi trodde hon fått något skräp i det trots att vi inte såg nått. Sen hände ju det med tån och vi har inte märkt att hon kisat nått speciellt men när vi i slutet på förra veckan lät henne vara utan tratt så märkte vi det igen. Ringde Djurkliniken Små Tassar och fick komma i måndags och Debbie såg ganska direkt att det satt något i hornhinnan. Hon fick inte bort det så hon fixade en remiss till ögonveterinären i Kalmar.
Tycker väldigt synd om Turan inte nog med tå-problemet utan ett öga som uppenbarligen gjorde ont också. Som tur var gick det snabbt med remissen så igår var vi i Kalmar nästan hela dagen då det visade sig vara nått som trängt ner 3/4 i hornhinna och dom var tvungna att operera bort det.

Medan Turan blev opererad passade vi andra på att bland annat gå en härlig promenad ute på Stensö:

Jag fick hämta Turan vid tre och fick då stränga order om att hon absolut inte fick komma åt sitt öga de närmsta dagarna utan det var tratt på och droppar tre gånger om dagen som gällde. Bara vi skötte det ordentligt så skulle det läka fint trodde veterinären och Turan skulle inte få några men av det. Så nu håller vi verkligen tummarna för att både ögat och tån ska läka ordentligt!

Åter till det lite ”roligare” här hemma, i morse på dygn 23, så ville Skatan först inte ha nått alls men petade sedan i sig i alla fall det mesta av det ångkokta. Vi ger Magnussons och blandar Magnussons Vuxna med det ångkokta Svenska Nöt:

När India försökte köra igång lite sedvanligt morgonbus så var Skatan inte alls intresserad:

Nu känns det helt klart mer verkligt att vi nog faktiskt kommer att få valpar här i början på november (:yes:)

 

En otrolig resa!

Vi fick hem Skatan den 2/9 och tog då första progesteronprovet vilket visade att hon var ganska långt gången så det var bara att börja planera och packa för resan norrut. Efter det andra progesteronprovet på måndagen den 4/9 så var det bara att börja resan mot Norge och Trondheim.

Skatan – Swelavyaz Runfire Double Heart Z

Första natten stod vi vid Klarälven, ganska nära den Norska gränsen, och det var väldigt vackert:

men alldeles för mycket mygg. Jag klarade mig som tur var från myggbett tack vara Skogssalvan men dom var ändå på tok för närgångna för att det skulle vara trevligt….

Väl inne i Norge så ändrade landskapet karaktär ju längre norr ut vi kom. Första rastningen blev norr om Engerdal:

Andra rastningen blev i Tynset där vi även passade på att handla. Vi var framme i Trondheim vid femtiden och tog det lite lugnt innan vi åkte till den tilltänkte som är en äldre gentleman på 11 år vid namn Hot Isle President. Det är en hane jag tittade på redan för flera år sedan men av olika anledningar blev det inte av då och med tanke på hans ålder så hade jag inte en tanke på honom till India. Men nu när vi fick chansen att låna in Skatan så var valet enkelt trots att det är en resa på 100 mil enkel väg.

Kjell-Richard tog spermaprov på Charlie som han kallas, en vecka innan vi kom så vi viste att han hade gott om aktiva spermier. Det var heller inget fel på varken viljan eller tajmingen så vi fick till en bra parning ganska direkt.

Charlie – Hot Isle President 

Onsdagen tillbringade vi sedan vid den vackra Strindfjorden där vi gick en långpromenad, åt lunch och Jerker cyklade en sväng med alla tjejerna utom Raya.

Sent på eftermiddagen åkte vi tillbaka till familjen Brevik och fick även nu till en bra parning mellan Skatan och Charlie, efter det begav vi oss söder ut igen.

Vi hade bestämt att vi skulle försöka åka så långt vi orkade på kvällen och det blev till Oppdal där vi hittade en fin ställplats med el och dusch.

På torsdagsmorgonen rullade vi vidare mot Strömstad. E6:an var inte en jättestor väg direkt och vi var som mest upp på 1000 m över havet innan det vände ner mot Oslo.

Vi lyckades komma till Oslo lagom till rusningstrafiken men som tur var så var det värst norr ut och vi skulle ju söder ut så det gick riktigt bra.

Vi anlände till Näsinge flygplats strax nordost om Strömstad lite senare på kvällen. Anledningen till detta stopp var att det var dags för Lure Coursing igen och Turan skulle få springa sitt andra svenska prov för året.

Lördagsmorgonen bjöd på sol men det tog en stund innan dimman lättade.

Whipparna sprang på söndagen och tyvärr blev det bara ett lopp för Turan då det återigen började blöda från ”nagelbandet” på hennes tå. Den tån som hon gjorde illa i våras och som dess har spökat lite nu och då. Varje gång har det ju dock gått över på ett par dagar så vi har inte varit hos veterinären då det inte känts nödvändigt med tanke på att hon kunnat springa LC på den höga nivån hon trots allt har gjort, men nu bestämde vi oss för att nu måste vi ta reda på vad detta egentligen kan vara.

Sagt och gjort, vi åkte från Strömstad redan på söndagskvällen och stannade på en enkel ställplats en bit söder om Göteborg. På måndagsmorgonen ringde vi bästa djurkliniken och dom lyckades klämma in oss kl tre.

Efter röntgen så visade det sig att klobenet var trasigt och varken Debbie eller jag fattade hur hon kunnat springa och prestera så pass bra på LC med den skadan. Hon har ett jäkla pannben den där hunden (:kiss:)

Debbie och Anna opererade direkt och tog bort klobenet, vi gör att försök med att behålla resten av tån.

Så nu blir det inga mer tävlingar i år för Turan tyvärr, nu ska detta få läka ordentligt och sedan blir det rehab och uppbyggnad inför nästa år. Lite trist men så skönt att vi hittade felet och att det förhoppningsvis var så här enkelt att åtgärda.

Tur vi har andra sakar att se fram emot i höst/vinter. Om nån vecka hoppas vi få ett första tecken på om Skatan är dräktig eller inte så nu tar vi det lugnt och håller oss mest hemma.

Det närmar sig!

Bild från i veckan: Jag tigger aldrig, men var är min middag undrar Raya :-D

Idag sitter jag hemma och har det lite tråkigt. Jerker är i Stockholm på vinthundsfullmäktige och jag skulle helst velat har varit i Hovdala på årets första lure coursing-prov som går av stapeln den här helgen. Det är första gången på flera år som vi inte är där, saknar att få träffa alla trevliga människor, se fin lure coursing och framför allt att få umgås med det härliga gänget i sekretariatet!

Men jag får glädjas åt att Rayas mage växer och att vi snart får veta vad som döljer sig där inne :inlove: . Jag tror inte det är sådär jättemånga, men hoppas på ett lite gäng i alla fall (:kiss:) . Det är ganska kallt fortfarande men nu börjar det bli kris att få på henne täcket, det var ändå rejält tilltaget och lite i största laget förut.

Vi gör inte så där jättemycket just nu men Luna får ändå träna en del, både spår och lydnad och igår var hon och husse på klubbens utställningsträning bara för att umgås lite och ha roligt. Här hemma är det tur vi har tomten så hon får busa av sig efter dom i hennes tycke för korta promenaderna.

Raya får avsluta promenaderna med lite ”mödragymnastik”: