Den här veckan har jag lagt fokus på Királys spårande.
Det har ju varit lite si och så med fokuseringen och engagemanget i spåret de senaste gångerna och jag har funderat och funderat på hur jag ska få till bättre spårengagemang. Tankarna gick i riktning av att det kanske var åldern och ”hormonerna” som spökade till det men ville ändå försöka se om jag kunde komma på en lösning – som inte innebar att ta till korvspår till att börja med i alla fall ;)
Har haft en mycket bra mailkonversation med Deco och Brunos matte som envisades med att jag skull prova att tagga Király mer innan spåret och dessutom lägga längre spår i öppen skog med bara en slutpinne för att se hur det blev då. Provade först att bara lägga ett längre spår i skogen som var lite klurigare och med en slutpinne men ingen extra ”taggning”. Király spårade mycket noga men stannade mellan varven och hade inget riktigt drag även om han utan problem tog sig till slutet.
Efter en mailsväng igen så bestämde jag mig för att OK jag provar väl fullt ut det hon säger – och tänk vad lite envishet kan göra underverk :yes:
Jerker höll i Király så han fick se när jag började gå ut spåret som vi lade på ett sådant ställe att jag försvann efter ca 50 meter. När jag försvunnit tog Jerker med Király till bilen och åkte sin väg. När de kom tillbaks efter en timme var Király ”ganska” glad att se sin matte som bara tog honom, lät honom ”studsa” klart (husse hade gått en uppvärmingssväng innan de kom tillbaks) och gick sedan fram till spåret och selade på.
Vilken skillnad! Nosen ner, helfokuserad och rejält drag i linan! Efter ca 100 m hade jag lagt en böj och där fick han jobba lite och tempot sjönk sista 50 metrarna men han tog sig till slutet som för dagen var hans älskade gula boll :heart:
Upplevde att temposänkningen berodde på att spårorken tröt och inte på att han tappade fokus.
För att få veta om det bara var en engångsgrej eller om vi var på rätt spår lade vi ett till lika dant (fast lite kortare för spårorkens skull, den för vi jobba på successivt) i dag.
Förändringen till idag var att det var blåbärsris (det har han inte spårat i tidigare) och Jerker stod så han syntes hela tiden. Mycket bra drag i linan även i dag och han klarade blåbärsriset riktigt bra. Det som blev var att han stannade och kollade in Jerker ett par gånger och han hade även idag lite svårt i böjen. Men han löser problemt bra och hittade sin älskade gula boll :heart:
Jag är mer än nöjd med honom och tror att vi nog är på rätt väg – tiden får utvisa det. Nu blir det inget spårande på sådär en vecka så detta får landa ordentligt.
Impe har också fått spåra några gånger den här veckan.
Vilken otrolig duktig lite spårhund Jerker verkar ha fått :inlove: Första spåret i öppen skog var ca 30 meter rakt fram men med uppförsbacke på slutet och med en slutpinne i stället för godisdosa. Impe stoppade ner nosen och gick! Blev lite fundersam när det gick uppför men löste det och när han väl fattade att det var pinnen som luktade satte han nosen på den och då blev det massa godis och lek med husse så klart!!
Andra spåret han fick denna vecka var också i öppen skog, längd ca 30-35 m och med en böj på mitten. Samma visa som sist, han stoppar ner nosen och traskar iväg i bra fart! När han kom till böjen gick han först några steg rakt fram men insåg att spåret försvann och då jobbade han snyggt tillbaks och gick fint åt rätt håll. Fortsatte sedan med nosen i backen och med samma fina tempo som i början till slutet och fick sin lek- och godisstund med husse- superkul :rotfl:
Kompisar :heart: