Har nu återgått till vardagen efter en mycket energigivande helg tillsammans med Ulrika på Bruks-SM. Vi bodde på ett trevligt litet hotell i Linköping och passade på att gå ut och äta gott både fredagen och lördagen. Bäst blev det på lördagskvällen då vi var på De Klomp:
Det visade sig vara en supertrevlig lite pub/krog som serverade kanongod egenlagad mat av närproducerade råvaror och som hade stenkoll på det här med laktos, så skönt :yes: Rekommenderar verkligen att man går dit om man är i Linköping!!
Vi hade ju fått plats till varsitt sökekipage på lördagen men valde att inte åka då det visade sig vara 10 mil enkel resa till sökrutan, och vi hade ingen lust att tillbringa hela eftermiddagen i bilen. I stället valde vi att titta på två gruppers uppletande:
En bra och överskådlig uppletanderuta som låg lite lägre än där man satt vilket gjorde att man såg väldigt bra. Roligt att se och höra hur domarna dömer, vad som dras för och hur mycket. Bra att veta inför den egna träningen ;-)
Eftermiddagen tillbringade vi med shopping, skyddsgruppens lydnad och IPO-lydnaden – mycket trevligt! Så många duktiga ekipage men även dom som inte lyckades fullt ut, skönt att se att hundarna på den här nivån är som alla andra och kan ha en bra eller dålig dag. Sen är nog den största svårigheten på ett SM att prestera med så mycket folk runt planen/uppletanderutan som applåderar och tjoar, för hur många tränar med den störningen hemma?!
På söndagen blev det mest att vi tittade på svenskskyddet och IPOt:
Lite roligt att se en riesen bland alla schäfrar och mallar :-)
I går blev det inte så mycket tränat, bara lite lydnad i trädgården men idag passade jag på i det fina vädret att åka upp till parken runt Er-sjön och lägga ett spår:
Det var ju inte det lättaste underlaget direkt – kort, ganska bränt gräs vilket gjorde att Hojt prioriterade spåret. Pinnarna blir i det läget inte så mycket värda tyvärr… Jag visst ju exakt var pinnarna låg så när han bara skulle fortsätta så stannade jag så han fick leta rätt på dom och komma in med dom till mig, vilket han gjorde! Hade även gått över en av gångvägarna och där fick han jobbigt men med lite stöttning av mig så kom vi över tillslut och han tog upp det fint på andra sidan och slutpinnen markerade och tog han bra! Så i det stora hela är jag nöjd då jag vet hur han är när spåret blir så här svårt, både superkort och med massa förledningar av alla hundar och människor som går där varje dag.
Nästa gång får det bli en pinnstig för att påminna honom om vikten av pinnarna ;-)