Jag är så himla besviken – på mig själv :reallypissed:
I går var det en härlig dag med strålande sol så trots snön var vi ut och spårade. Hojt fick ett jättebra spår i skogen med både knölig och bra terräng. En kyrka, en återgång med en pinne längst ut, en ögla och en återgång till och han löst allt riktigt bra! Försökte öka farten genom att hänga med ordentligt när han ökade tempot och trots det så tog han apporterna bra.
Jag var jättenöjd efteråt men konstaterade att han nog inte skulle spåra mer i spårsnö då han har väldigt lätt för att ta till synen och det fanns en tendens till det på slutet.
Då vi hade spårkurs idag hade jag bett om ett spår där jag inte skulle få veta något utan träna på att lita på min hund. Hade mitt spår legat på eftermiddagen hade det inte varit några problem då det började snöa och man inte såg var man gått, men nu hade det knappt börjat snöa när jag gick mitt. Hade jag tänkt mig för hade jag avstått direkt eller åtminstone efter första apporten då jag klart och tydligt såg var spårläggare hade gått… Men nu var jag så jäkla klantig att jag bara fortsatte och Hojt ångade på i god fart då han såg allt så bra, fast inte apporten då såklart vilket gjorde att han gick över flera stycken. Hur klantig får man vara??
Ja ja jag hoppas innerligt att instruktören, som försökte peppa mig så gott hon kunde efteråt, har rätt i att jag inte har förstört något för framtiden… Men jag misstänker att jag får backa rejält då jag tror han kommer att försöka använda synen ännu mer och nosen mindre nästa gång vi spårar. Ibland är det lite jobbigt med snabblärda hundar, man får inte göra många misstag om man vill komma framåt åt det håll man vill ;-)
Tur att han älskar sin matte trots att hon är klantig och inte tänker ordentligt :inlove:
