Det är så otroligt lyxigt med vår plogade timmerväg uppe i skogen!
I går var det dessutom vackert väder så det var verkligen en skön promenad:
Dagens tanke:
Är rädslor alltid förvärvade eller måste det finns genetisk fallenhet för att dom ska utvecklas?
Bra med plogad väg..blir mycket lättare då ;)
sambon har plogat en bit på skogsvägen vi brukar gå..
Jag tror inte heller det är specifika rädslor som ärvs utan sättet att hantera dem..rädda och reagera måste de ju få bli..liksom vi blir..
Håller med ”den riktiga kungen” och det är en intressant fråga, har en hund som har vissa rädslor, men som innerst inne är mkt stabil. Man kan även vara båda på nåt underligt vis.
Visst är det en intressant fråga – eller borde i varje fall vara det ;)
Jag håller med det som ni som har kommenterat skriver – det är det kvarstående som är problemet!!
Reager måste man alltid få göra!
Roligt att du tog dig hit Atina :D
Tror jag håller med om rädslor som ”den riktiga kungen” skriver att det är förmågan att hantera rädslan som möjligen nedärvs. Det är många hundrädda människro som säger sig blivit bitna och sen är livrädda för hundar men vi är många (jag då bl a) som blev bitna som barn men ändå inte utvecklat rädsla utan bara mer och mer kärlek*s*
Gud det ser ju underbart ut på eran väg :)
Jag håller med tidigare skrivare, Jag tror inte det är specifika rädslor i sig som nedärvs mrn där emot förmågan att kuna hantera rädslan och att kunna komma över den.
Så härligt… Visstär dte skönt när solen visar sej lite…
längtar såååå till våren..
Ha en trevlig helg..
kramar!!
Ljuvlig vinterbild!
Man hör ofta folk bortförklara sin hunds rädsla och osäkerhet med att de blev påhoppade av en annan hund som valp, eller skrämda av folk i någon situation. Men jag tror att en från början stabil hund klarar rejäla påfrestningar utan att utveckla rädsla. Hörde på en förläsning att rädslor är bland de egenskaper som nedärvs tydligast, betydligt mer än andra egenskaper som leklust, förighet och annat.