Varför är det så svårt för många att glädjas med andra i deras utveckling?
Märks väldigt tydligt i hundträningen tycker jag (men det förekommer precis över allt i livet). Så länge man är i början av sin träning och det går sådär får man kommentarer och kanske till och med råd, men så fort det börjar gå bra så slutar vissa att kommentera. Positiv feedback behövs i alla steg, både när det går dåligt och när det går bra. Även konstruktiv kritik behövs i all träning för det kan alltid bli bättre :clap: ”Glada tillrop” eller ”du kanske skulle kunna prova sådär i ställe” är aldrig fel att få höra. Eller är det så att när det går bra i min egen träning kan jag kommentera andra men inte när det går dålig?
Hur tänker ni som läser det här? Vore intressant att ta del av :)
Avslutar med en mysig bild från förra veckan när det fortfarande var varmt ute:
Peter alla kan komma med något, även om man som du säger inte tycker att man kan lika myckat kan man se saker på ett annat sätt som bara det gör att den andra har glädje av ens kommentar :yes:
Roligt att du har bra träningskamrater Bettan, det är definitivt viktigast!!
Avundsjuka hittar man överallt, tyvärr, trist om det dessutom är träningskamrater som har svårt att glädjas i ens framgång och gottaqr sig i motgång. Är själv lyckligt lottad där som har ett mycket trevligt gäng träningskamrater.
Hej!
Många vettiga synpunkter ovan (som vanligt här). Personligen tror jag att det ofta är en kombination av den tråkiga avundsjukan och den mer positiva känslan av att vi som läser inte har så mycket förbättringar att komma med eftersom ni redan har passerat vårt ”max” alltså det område där vi känner att vi har tillräckligt breda kunskaper för att kunna vara till hjälp.
Ibland kanske man borde gå in och ”Gilla” det som skrivs men där är i alla fall jag lite lat…
Ha de bra
Peter (med Hasse och Zimzon)
Jag tror att andra människors framgång och framför allt lycka är det som skapar mest problem i samhället och framför allt hundvärlden.
Det viktigaste är att omge sig med människor som kan glädjas åt andras framsteg och vara peppande och stöttande i träningen både när det går bra och dålig.
Jag upplever ofta att folk inte vågar kommentera när man skriver sanningen även om det dåliga och att det kan vara svårt för många att ta när man höjer hundarna till skyarna men är man kritisk som person måste man få göra det också!
Roligt att några kommenterade i alla fall :))
Kan förstå dig Anna att det varit jobbigt nu när Veto varit ”sjukskriven” men nu är ni snart på gång igen :heart:
Instämmer med Erica att näst efter att uppnå sina egna mål är att följa andra i deras med och motgångar i sin hundträning så himla roligt och givande.
Vad jag gör med min hund och hur det går har ju definitivt ingenting med vad alla andra gör med sina hundar och hur dom lyckats.
Summa av detta inlägg och era kommentare blir (tycker jag) ett gammalt fint ”ordspråk”: Uppför dig mot andra så som du vill att dom ska uppföra sig mot dig :inlove:
Glömde ju skriva att det roligaste med hundträning (näst efter att uppnå sina egna mål förstås) är att se/höra när träningskamraterna (och andra) lyckas. Jag blir alldeles varm varje gång det händer. :yes:
Visst finns det s.k. medgångssupporters som inte knystar när det går illa, och visst finns det de som är avundsjuka och nästan gottar sig i andras misslyckanden. Men de är ändå (som jag upplever det) relativt ovanliga.
De flesta jag vet (eller jag kanske ska säga de som jag bryr mig om vad de tycker och vilka råd de kommer med) kommer med ris och ros i samma omfattning (beroende på vad som behövs) – allt för att vara konstruktiva. Det är också på det viset jag själv försöker göra med andras träning. Sen kan det vara andra saker som gör att man inte ”hinner med” att läsa träningsbloggar i perioder, vilket leder till att mina kommentarer ibland kommer lite ojämnt fördelat.
BILDEN ÄR HELT UNDERBAR!!! :inlove: :inlove: :inlove:
Jag skulle kunna fylla en hel A4 här med mina svar då jag gjort så många erfarenheter genom åren med mina 3 pojkar och de olika klubbar och kurser jag gått på.
En sak kan jag i alla fall säga att jag har fått mest respons och hjälp av de som själva är riktigt duktiga på att träna hund. De bjuder vänligt och ÄRLIGT på råd och tips och kan även ge feedback på ett rättfram sätt. De är säkra i sig själva och ser inte mig som någon konkurent, eller vad 17 det kan vara då en del reagerar med att göra helt tvärt om. :-/
Sedan har jag varit med om alla sorters kritik och nonsjalans och baktalning när det börjat gå bra ( inom både utställning och alla annan hundträning och tävling). Samt varit med om rena fula påhop. Men det jag tycker är vanligast är tysnad..
Folk sneglar hur man tränar och säger ingen ting varken bu eller bä.. För fel gjör man ju stup i kvarten. Efter mina egna uppleverlser så försöker jag själv tänka på att beröma när det ser bra ut och lägga mig i om någon frågar ”vill du titta på mig”. För ibland så kan man vänligt kommentera och personen går till försvar med buller och bång, då håller jag käft hellre. Jag kör på den devisen att träna min egen hund och låta de andra träna sina hundar. Så vida vi inte hjälper varandra i en grupp eller på en kurs. ( men kan vara känsligt det med :-? )
Jag jämnför mig inte med andra och är inte heller avundsjuk på andra när de går bra, utan försöker ge peppande komentarer. Men jag kan heller inte sticka under stolen med att jag kan bli lite stressad av när det går framåt för andra när jag själv står still i min träning. Jag fick tex. en trög start med Figo då jag fokuserade på annat som var viktigt enl. mig. Det stressade mig lite då jag såg andras framsteg i sin tränng med sina unghundar, men avundsjuk,, nää varför? Vi blir klara när vi blir klara.. Jag har inget slutdatum då jag ska vara klar och jag tävlar absolut inte med någon annan än mig själv :cute: , det är jag och min hund.. Jag har laggt ribban på lagom ( för mig) och är jag inte klar då jag har tänkt mig vara det, så tar vi några månader till på oss innan vi går ut och tävlar.. Ups blev ändå ett långt svar jag som tänkt svara med några meningar.. :roll:
Såå himla go bild!
Jag brukar kommentera både bra och dåligt. Tycker man ska glädjas åt andra och hjälpa om man kan. Men jag tycker det ibland är lite tvärtom. När man skriver nåt som går sämre eller så, så lyser kommentarerna med sin frånvaro. Både vad gäller hundträning och annat. men det är ju olika från person till person.
men det är mkt sånt inom hundvärlden och hästvärlden med vad jag har hört. Folk är avundssjuka, kan inte vara glada åt andra för deras skull osv.. alltid sånt jäkla tjafs.. sååå trist!!
kram
Om jag ser till mej själv så har jag sorgligt nog inte fixat med att glädjas åt andras hundträning, det har gjort för ont……………………. :-*
Men snart hoppas jag att jag kravlat mej upp ur djupa svarta hålet ;-)