Jaha sitter här med massa tankar men vet inte riktigt hur, om ens om jag ska skriva ner dom….
Undrar varför våra djur (i vårt fall hundar då) påverkar oss så mycket och även gör omgivningen engagerad? Går man ut med en hund kan vilt främmande människor komma fram och vilja prata vilket aldrig händer om man går själv ;-) Undrar om det samma händer om man går med ett barn?
Vad är frihet? Att inte ha några förpliktelser eller att leva det liv man vill, inrutat eller ”fritt” allt beroende på en själv…..? Eller det kanske snarare är valfrihet?! Vilket kanske inte alla har möjlighet till….
Ånger…. ska man verkligen ångra något man gjort? Det kändes ju säkert som en bra idé just där och då. Är det omgivningen som får en att känna ånger beroende på om det man gjort ifrågasätts eller inte? Varför engagerar vi oss så mycket i vad andra gör eller inte gör?
Ja det fladdrar en hel del tankar i mitt huvud just nu och det här var ett axplock. Jag tänker inte ge några ”svar” för det är ju så individuellt vad man tycker och just mina är inte mer intressanta än andras. Men vill ni diskutera något av detta i kommentarsfältet så gör jag gärna det :-))
I går kväll körde jag ett pass ”motivationshöjande fot med störning” med Király och han var riktigt duktig :yes: Mycket kvar men det gäller att ut och träna nu på olika störningar så det blir ett normaltillstånd att fokusera på mig oavsett omgivning.
Här får ni ett par bilder från gårdagens bus på tomten :heart:
men så fort dom fick syn på mig och kameran slutade dom ?:-) 8-)
Gillar dina funderingar. Just det här hur vi reagerar på omgivningens förväntningar är ju sådant jag jobbar med som sociolog. Vårt tänkande är inte så fritt som man kanske tror, inte våra fria val heller. Jag gillar dock människor som vågar gå ett steg längre än det förväntade samtidigt som just dessa människor kan upplevas som jobbiga! Med facit i hand kan man ju även ångra visssa vägar man gjort men det går ju inte att vrida tillbaka tiden. Det bästa är att blicka framåt! Det är det ända vi kan påverka!
:-) :yes:
Jag försöker göra en kombination av det ni gör Sara och Jeanette, både utstråla ”kom inte hit” genom att fokusera på hundarna så dom sköter sig och säga till att det inte är lämpligt….
Ja ibland är jag lite väl ”djup” i mina tankar för mitt eget bästa men det brukar hjälpa att skriva av sig :yes:
Intressant kommentar Jeanette och så sann….. livet tillåter tyvärr inte alltid det man helst vill. Men förhoppningsvis blir det bättre med åren, man lär sig ”hantera” livet bättre och bättre ju äldre man blir. Sen är det ju inte alls säkert man bara därför får välja det man vill…. och vad gör man då? Vet inte, olika från människa till människa…..
Valfrihet när man inte kan välja är komplicerat. Hjärtat och passionen finns på ett helt annat ställe än var kroppen och verkligheten. Svårt, komplicerat och massor med känslor av olika sort. Att bli tvungen att nöja sig med något som står långt ner på önskelista kan kännas hårt och brutalt men nödvändigt.
Inget svar….men en erfarenhet.
Mmm… jag ”hejdar” folk ofta från att hälsa då jag inte vill att mina hundar ska hälsa på allt & alla. Djupa tankar du har… vi är alla olika & lägger helt klart ner energin på olika saker ;-) Kram från oss!
Jo det där med att folk tar det som en självklarhet att hälsa på andras hundar är ju helt galet jag råkar dock sällan ut för det tror jag utstrålar kom inte nära haha!!
Där emot råkar jag ut för lösspringande hundar allt för ofta vilket är ännu värre :/
Ånger är dåligt men i vissa fall oundvikligt!
Jätte fina bilder på bästa grabbarna <3