web analytics

Kategori: Tävling

Bara nästan – men nöjd ändå!

Förra helgen var Luna och jag iväg till Växjö och försökte tävla appellspår. Tyvärr så valde hon, vad jag tror i alla fall, att spåra vilt i stället för spårläggaren så vi bröt…

Hade sån tur att vi fick efteranmäla till Jönköpings appellspår och kom med där. Så efter gårdagens besök på vinthundsklubbens utställning i Landskrona, där tjejerna fick varsitt VG, bar det av till Jönköping. Så himla skönt med husbilen (:yess:)

Vädermässigt var det väl sämsta tänkbara för en whippet, 5 grader varmt och regn i morse (:no:) Dessutom gick gräset på hennes spårgärde upp till magen på henne och att stoppa ner hela huvudet i det är kanske ingen favoritsysselsättning… Men trots det, och trots lite gräsätande i början och ett MYCKET långsamt spår, så kom vi runt och hon tog alla pinnarna – betyg 7 och jag var jättenöjd!

Ganska lång väntan till resten men med tanke på att vi hade husbilen med så blev det bara bra då hon fick sova ordentligt en stund.

Budföringen gick riktigt bra, sen avstod jag platsen då vi inte tränat den och avslutningsvis var det lydnad. Lydnaden är inte vår starka sida och den var lite väl svajigt och när jag sen inte skötte mig och klämde i med ett dubbelkommando på hoppet så missade vi gränsen för godkänt (som var vårt mål) med ynka 3,5 poäng (:crazy:)
Ja ja inte mycket att göra något åt, men trots det så är jag så himla nöjd med henne (:kiss:) Tänk att vi tillsammans tog oss igenom en appellspårtävling – en whippet liksom, och under dom väderförhållandena dessutom! För trots att det slutat regna under förmiddagen så var det riktigt kallt, funderade på handskar ett tag, vilket gör att jag tycker det var helt fantastiskt bra jobbat av oss båda egentligen (:yes:) Och tydligen tyckte även domarna att det såg trevligt ut för vi blev ”Domarens val – för att vi var ett glatt, trevligt och positivt ekipage på lydnadsplanen”. Det kändes verkligen som plåster på såret så trots den retfulla missen till godkänt så är till och med jag imponerad och stolt över att vi genomförde hela tävlingen!

Här är film på budföringen och lydnaden, hade först inte tänkt lägga upp den då jag avskyr att se mig själv på film, fast jag vill visa att allt inte är perfekt utan att man kan ha roligt ändå så håll till godo (:blum:)

Overkligt!

Ja det kan man lugnt säga att det känns efter det senaste dygnet *pardon*  Jag, Jerker, Hojt, Impe och Luna åkte till Simrishamn i går och boade in oss i en campingstuga där vi tillbringade kvällen. I morse var det bara knappa 5 minuters körning till Simrishamns BK där Hojt och jag skulle göra våran debut i lägreklass spår.

Starten på det fina spåret var kanonbra trots den kraftiga blåst som var idag:

150301_hojt

Men efter ca 40-50 m så vinklade han höger….

150301_hojt1

Höll igen först då det inte borde vara någon vinkel där och han brukar lägga av att spåra vilt när jag håller igen men han fortsatte så jag var tillslut tvungen att följa med. Men efter ett antal meter så kom det sedvanlig slaket i linan som alltid kommer när han inte har spåret *search*  Han jobbade bakåt men inte tillräckligt så tillslut fick jag ta några steg tillbaka och då ringade han fint och tog upp spåret igen, 6-6 fick vi ändå på påsläppet.

Sen spårade han jättefint, på ett ställe där det var ett foderbord och i stort sett bara jord så kände jag mig väldigt osäker på om han verkligen gick rätt så där strulade jag till det en liten stund. Men självklart skulle jag ha litat på hunden ;-) Spåret var jättefint och hade några terrängskiften med stengärdesgårdar i mellan som Hojt löste bra och vi hade alla pinnar med hem *yess*

Då han tyvärr är lite skottberörd valde jag att avstå både budföringen och platsen så det blev en del väntan innan lydnaden. Som tur var så hade vi stugan kvar så Jerker tog hundarna och åkte dit och lade sig och vilade en timme! När det sen drog ihop sig mot lydnad så var det inte bara halv storm ute, det var snöblandat på tvären också *wacko*  Och då jag vet att Hojt inte gillar vare sig kraftig blåst eller regn så gällde det verkligen att peppa honom. Känslan på planen under linförigheten var katastrofal men ser man på filmen var det inte fullt så illa som det kändes *acute* Resten kändes ok men inte så att det skulle räcka till uppflyttning tyvärr…. Men jag var ändå jätteglad att vi inte nollade något moment (ja inte mer än dom två vi avstod då ;-) ) så jag var riktigt nöjd med ett godkänt. Döm om min förvåning när vi sen kom tvåa med 444,75 poäng, dessutom på rätt ställen så det blev uppflyttning *rofl* Tror det hördes vida omkring hur glad jag blev *blum*
Det var en kanontrevlig klubb att tävla hos med mycket bra spårmarker och som tur var så hade jag sagt det till funktionärerna redan innan prisutdelningen :-D Att sen domarna var snälla i sina betyg gjorde ju ingenting, tror dom tog en del hänsyn till vädret *kiss*

Linförighet: 7,0 – 8,0
Framförgående: 8,0 – 8,5
Platsläggande: 9,5 – 9,5
Inkallning: 9,0 – 9,5
Kryande: 6,0 – 6,0
Apportering: 10,0 – 9,0
Hopp: 9,0 – 8,5

STORT tack till min älskade man som ställer upp i alla lägen och hjälper mig på alla sätt :heart: och ett ÄNNU STÖRRE tack till den allra bästa träningskamraten och vännen Ulrika utan vars hjälp detta inte hade hänt :heart: Fast det största tacket går nog till världens bästa Hojt :heart: :heart:

 

 

Tävlingspsykologi?!

Efter tävlingen i söndags har jag funderat en del på vad som händer med mig vid tävling kontra träning/träningstävling.

När jag började tävla med hund för snart 20 år sedan (oj vad tiden går!!) var jag nog som många är. Jag var supernervös och gick in och tävlade och var som man brukar vara när man är ute, medveten om allt. Först och främst på mig och hunden men även på allt runt omkring. För sådär 7 år sedan slutade jag tävla av olika anledningar, jag bröt foten och vi flyttade till Emmaboda och sen hade jag ingen hund som gick att tävla under några år.

Under de åren läste jag en hel del träningsböcker och försökte hitta fram till ett träningssätt som skulle passa mig då jag inte riktigt tyckte det hade fungerat så bra tidigare. När jag köpte Király hade jag bestämt mig för att satsa mer på klickerträning och han och jag gick några kurser som var mycket bra och där man även kom in på det här med hur man ska kunna föra över träningen till att även kunna prestera på tävling. Läste en hel del även om detta ämne då många hundtränare har skrivit om just fenomenet att kunna prestera lika bra på tävling som på träning.

Nu var Király en ganska svår hund att tävla med (ja även att träna!) då han var ganska störningskänslig och det tog ganska lång tid innan jag vågade mig ut på tävlingsplanen. Första tävlingen var ganska lik de jag upplevt tidigare, jag var jättenervös och medveten om allt runt omkring som kunde påverka mig och Király. Vilket det såklart gjorde så jag valde att bryta den tävlingen…. Inför vårt nästa försök hade vi tränat ännu mer men jag hade även fått med mig ett ”tänk” från vännen Sara som hjälpte mig mer än vad jag trodde den skulle göra. Hon och Stimm hade tävlat EO hela helgen och det hade varit lite stolpe ut i alla lopp så inför det sista så säger hon att näe nu ska jag bara gå in och ha roligt på banan, det är ju faktiskt det allt handlar om, och då fick dom till ett jättebra nollat lopp!
Hade den tanken med mig hela tiden så trots att det blev en situation precis innan start som stressade upp mig så när vi väl gick in på planen så hade jag bestämt mig för att vi skulle ha roligt TILLSAMMANS och lyckades med det! Även om Király vid ett par tillfällen ville fokusera på något annat så var JAG bara fokuserad på honom vilket gjorde att han kom tillbaka och fortsatte jobba. Känslan när vi sprang av planen var superhärlig trots att jag trodde att vi hamnat under det magiska 160poängs-sträcket. Som grädde på moset visade det sig att vi fått ihop 162,5 poäng :yes:

När jag i våras började fundera på att börja tävla med Hojt så körde vi några träningstävlingar och det gick väl sådär, jag hade återigen svårt att fokusera bara på oss, men efter att ha fått mycket hjälp av Ulrika med dirigerings/tävlingsträning så bestämde jag mig för att starta i ettan i alla fall. Den här gången var både Ulrika och Jerker med och stöttade vilket gjorde att jag återigen lyckades med konstycket att bara fokusera på Hojt oavsett vad som hände på planen. Och det gav ett härligt resultat, både i den fantastiska känslan av glädje vi hade tillsammans på planen men även i bra poäng!

Efter den tävlingen har vi kört ett antal träningstävlingar på klubben där jag inte alls lyckats fokusera på det viset vilket resulterat i en betydligt mer tittig hund som reagerade på allt runt omkring… Det gjorde att jag inför lydnadstävlingen i söndags var mer nervös igen, dels tyckte jag inte vi tränat tillräckligt (och är det något jag lärt mig med åren är att inte gå ut och tävla för tidigt!) och dels var jag oroligt just för att vi inte skulle ”hålla ihop” under tävlingen.

Men jag försöket tänka positiva tankar innan tävlingen (både hur bra det skulle gå och på att bara ha roligt tillsammans) och då det var en av de bästa/tydligaste/justaste tävlingsledare jag vet som skulle lotsa oss på planen så lyckades jag faktisk återigen gå in i min och Hojts underbara tävlings-glädje-bubbla! Vi märkte varken regnet eller allt folk på planen utan körde våra moment så bra vi bara kunde och försökte ha roligt trots lite nos här och där, vilket faktiskt inte påverkade mig negativt som det skulle ha kunnat utan så fort han slutade nosa var det borta ur mina tankar och vi fortsatte bara!

Så min ”tävlingspsykologi” är nu mera att om jag vill ha full fokus från min hund så måste jag ge full fokus tillbaka! Vill jag att Hojt ska ställa upp på mig så måste jag ställa upp på honom och inte ha någon del av mig som gör/lägger märke till annat eller pratar i onödan med personerna på planen. De enda jag egentligen behöver göra är att lyssna på tävlingsledaren och sen ha resten av all min uppmärksamhet på Hojt!
Enkelt att skriva men inte fullt lika enkelt att genomföra men det är mitt mål att jag alltid ska lyckats med det på tävling – för Hojts skull. Han är den bästa hund jag haft och vill jag kunna ta mig upp i klasserna så hänger det på att jag sköter min bit, för han ställer alltid upp på mig :inlove:

120224_hojt_jag