Det känns som tiden går otroligt sakta just nu, för även om det har gått fyra veckor sedan Turan bröt benet så är det 8 veckor kvar med restriktioner….
Hon är dock väldigt glad att ha fått slippa tratten, nu har hon bara ett skydd över benet när hon är ute och solar eller har svårt att låta bli att slicka på det. Det har gjort att hon fått in en cavebed i sin lilla hage, så uppskattat!
En annan mycket uppskattat sak var att Indias uppfödare kunde ta med India till Lure Coursingprovet i Bjurholm för två veckor sedan! Hon var ju anmäld då vi skulle ha åkt dit under vår planerade norrlandsresa så vi blev jätteglada när dom erbjöd sig att ta henne med. Ännu gladare blev vi såklart när det visade sig att hon sprang jättefint och blev 2:a med cert av 20 startande i whippet OPEN-klass!
Den som däremot var måttligt glad över att India var borta i drygt 5 dagar var Alvina, men hon vande sig och vi hittade på saker ihop istället. Men när India väl kom hem blev det full fart.
Det märktes verkligen att dom saknat varandra och Alvina fick äntligen någon att dela cavbed med igen.
Ett annat glädjeämne är att Turan nu får gå 15 min per promenad! I och för sig kommer man inte så långt när man bara får skritta men bara det att hon kan få se andra saker och känna andra dofter är glädjande. Turan och jag åker dessutom ibland till andra ställen så hon får se och utforska något nytt.
Hon har även varit hos sin fysioterapeut (canineopat) Anna på Ljungby Hundhälsa. Turan brukar normalt vara måttligt road av att gå dit men den här gången gick hon före mig in och var så nöjd med Annas behandling! Så nu har vi en plan för kommande veckor, känns riktigt optimistiskt.
Men det nog största glädjeämnet just nu är ändå att Embla och hennes nya familj trivs så otroligt bra med varandra. De rapporter vi har fått visar att det har blivit till och med bättre än vad vi kunde hoppats.
