Ja som Turan har längtat efter att få springa efter ”trasan” igen! Ingen var lyckligare än hon när vi landade på Halmstad whippetrace i fredags kväll. På lördagen när det var dags hördes det över hela området hur redo hon var, och hon skötte sig med den äran och kom tvåa i E-finalen!
India var också med och tävlade, hennes andra tävling och även hon skötte sig strålande och kom fyra i E-finalen. Men det viktigaste av allt var att hon sprang rent och fint så hon nu är klar med sin whippetracelicens.
Då det regnade, inte så mycket men envist hela tiden, så blev det inga hundar med på prisutdelningen utan vi fick posera själva.
Embla var också med men fick inte springa något. Lite trist var det tyckte hon, men hon fick var med när matte var speaker för hanarna och ”roa sig” med att se hundarna landa i gropen.
Då jag var själv (Jerker hemma med beredskap) så blev vi kvar över natten och på söndagsmorgonen var det uppehåll så vi tog oss en hyfsad promenad.
Fördelen med att vänta lite innan vi åkte var att nu hade det mesta torkat, skönt att slippa packa ihop blöta saker.
Nu skulle vi i och för sig bara till Ljungby då tjejerna skulle till sin fysioterapeut på måndagen. Vi hittade en rastgård i Ljungby med en grusparkering där vi stannade över natten. Praktiskt att låta alla springa av sig lite på förmiddagen innan dom skulle till Ljungby hundhälsa.
Det var ett koloniområde bredvid där det var lite aktivitet som India var väldigt nyfiken på.
Embla tycker verkligen om att gå till Anna, och trots att hon var lite spänd i ena ljumsken (troligen på grund av snedbelastning från när hon hade ont i nacken) var hon lika glad och nöjd ändå.
Till och med Turan hade uppenbarligen längtat efter att äntligen få en genomgång av Anna, det var nog första gången som hon gick först in genom dörren. Det märktes också att hon, som vanligt efter en lång tid utan behandling, var lite extra stel i sina ljumskar så hon var så nöjd med Annas behandling.
För India var det andra gången hon var med och fick behandling. Hon tyckte det var lite jobbigt då hon var stel i gluteus och infraspinatus, men är man en lite ”dragmaskin” så får man finna sig i behandlingen. Tillslut så njöt även hon och när hon fick en godisbit efteråt var allt förlåtet.
När vi kom hem från Ljungby så hade flocken utökats, ja för några dagar i alla fall, då Myra hade anlänt. Hennes människor skulle på lite ”icke så hundliga” aktiviteter så vi erbjöd oss att ta Myra under tiden. Hon fick ju en mjukstart med bara Alvina och Raya, vilket var helt ok.
Till och med Turan tyckte det var jätteroligt att Myra dök upp, Myra var dock lite mer tveksam då Turan skäller en del när hon vill leka. Men nu verkar hon ha vant sig så det går riktigt bra och Turan tycker det är roligt med en som lyssnar på henne.
Idag märks det att Myra redan har börjat flyta in i flocken, så himla skönt.